Annons

Annons

Annons

Annons

Robert Sundberg

ledare socialdemokratisk

Robert Sundberg
Alla partier är nu hårdföra i röstning om statsminister

Statsministerbyte och riksdagsomröstning

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Riksdagens plenisal inför omröstning om Stefan Löfven (S) som statsminister 7 juli 2021. Foto: Christine Olsson / TT.

Annons

Vänsterpartiet förväntar sig en uppgörelse med den S-ledda regeringen med motiveringen att de röster som V har behövs för att en S-statsministers budget ska gå igenom och för att en ny S-statsminister ska kunna tillträda.

Ändå fördes (på måndagen) inga diskussioner med V från den S-ledda regeringens håll. V anger tre områden som partiet vill ha genomslag på. Det är att pensionerna för låginkomsttagare höjs. Det är märkbara förbättringar i sjukförsäkringen. Och det är trygghet på jobbet, vilket är frågan om lagen om anställningsskydd.

Det är inte så många gånger som det har röstats om statsminister. Både grundlagen och riksdagen med en kammare är från början av 70-talet. Inte förrän 2018 blev det aktuellt att använda den då nya obligatoriska omröstningen om statsminister som ska ske efter varje val.

Annons

Annons

Efter valet 1976 avgick statsminister Olof Palme (S) självmant. Hans motståndare hade fått majoritet i riksdagen för sina tre partier.

Partierna har olika beteenden gällande hur de agerar i omröstningar om statsminister. De har inte heller hållit sig till samma princip. Exempelvis S röstar alltid nej till alla statsministrar som inte kommer från egna partiet. Men en gång har partiet gjort undantag. Det var i oktober 1978 då partiet lade ned rösterna för liberalen (folkpartisten) Ola Ullsten som regeringsbildare.

Vi kan ta den omröstningen som ett exempel. 1978 röstade bara Folkpartiet ja, med sina 39 ledamöter. S och C lade ned rösterna, sammanlagt 215. M och VPK röstade nej, 66 röster. 29 ledamöter var frånvarande.

Det behövs bara att inte en majoritet av riksdagens ledamöter röstar emot en statsminister för att denne ska godkännas. Om 174 eller färre röstar nej är kandidaten som statsminister godkänd.

När Stefan Löfven (S) röstades fram som statsminister 7 juli i år röstade S och MP ja, 116. C och V lade ned rösterna, 60. M, KD, L och SD röstade nej, 173. Ingen ledamot var frånvarande. En avhoppare från L lade då ned sin röst.

Denne är nu ersatt av en från L, så M, KD, L och SD har 174 mandat nu och saknar bara en röst för att stoppa en S-statsminister. Därför krävs att ingen från C röstar med oppositionen till höger om Magdalena Andersson (S) ska kunna bli statsminister. Alla i S, MP, V och C måste rösta ja eller lägga ned rösten.

De borgerliga partierna brukar variera hur de röstar. C brukar lägga ned sina röster om det utifrån valresultatet är uppenbart att det är en socialdemokratisk statsminister som bör bilda regeringen. Efter regeringskrisen i februari 1990 lade C ned sina röster för Ingvar Carlsson (S).

Annons

Annons

Det gjorde C även efter valet 1994 för Ingvar Carlsson (S) och i mars 1996 efter att Göran Persson blivit partiledare för S. För övrigt lade alla fyra borgerliga partier, och MP, ned sina röster då Persson efterträdde Carlsson 1996 (154 röster). S och V röstade ja (178). 17 ledamöter var frånvarande.

C, liksom alla tre andra allianspartier, lade också ned sina röster efter valet 2014. Det enda parti som röstade nej till Löfven (S) som regeringsbildare då var Sverigedemokraterna.

Länge röstade V (VPK) ja till socialdemokrater som regeringsbildare, som efter regeringskrisen 1990 och efter valet 1994 och S-partiledarbytet till Persson 1996. Men på senare tid har V kommit att lägga ned sina röster i omröstningar om statsminister, som 2014, 2019 och i juli 2021.

M röstar emot S-statsminister om partiet tycker att annan regeringsbildare hade varit bättre, som efter regeringskrisen 1990. Då röstade även Liberalerna (Folkpartiet) nej.

Liberalerna (Folkpartiet) var enda parti som röstade nej efter valet 1994. Partiet tyckte att Ingvar Carlsson (S) då borde ha bildat en regering med S och Folkpartiet i den, inte en regering med bara S. Efter valet 1994 lade M ned sina röster. Partiet tyckte, likt C och KD, att det var rimligt att S-partiledaren bildade regering givet utgången av valet där S ökat mycket till över 45 procent.

MP lade ned sina röster för en S-statsminister 1990, 1994 och 1996. På senare år har MP haft linjen att partiet ska ingå i en regering och då rösta ja till den.

Annons

Partiernas grundlinje verkar nu, särskilt efter 2014, vara att rösta nej till statsminister om de inte får inflytande. Avtal eller överenskommelse krävs för att det ska bli åtminstone nedlagd röst.

Annons

En skärpning har skett av flera partiers attityder i omröstning om statsminister. 1990, 1994 och 1996 lade C ned sina röster utan krav på inflytande. Nu har C långtgående krav.

V lade ned sina röster för S-statsministrar 2014 och 2019. 2014 fick V ett budgetsamarbete med S-ledda regeringen. 2019 fick V inte det, men lade ned sina röster motvilligt trots att en del krav från partiet inte blivit tillgodosedda eller var oklara i status, LAS och marknadshyror för nya lägenheter.

M och KD lade ned sina röster för S-statsministrar både 1994 och 2014. 2019 och i juli 2021 röstade de nej.

Alla partier har över tid skärpt sin hållning: V, C, M, KD, L och MP. SD har röstat nej till regeringsbildare från S alla gånger. Partiernas grundlinje verkar nu, särskilt efter 2014, vara att rösta nej till statsminister om de inte får inflytande. Avtal eller överenskommelse krävs för att det ska bli åtminstone nedlagd röst.

Det liknar den linje S alltid har om att rösta nej till regeringsbildare som inte är från S med undantaget 1978 med liberalen Ullsten. Men då fick S inte löften eller avtal innan statsministeromröstningen.

Att alla partier nu har en hårdför linje gällande hur de röstar i statsministeromröstningar försvårar regeringsbildande.

Annons

Annons

Till toppen av sidan