Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Ingenting känns riktigt bra!

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Vänsterledaren vägrar vara dörrmatta. Och Magdalena Andersson förstår nog det. Foto: TT.

Annons

Det var var roligt att se en smått befriad Stefan Löfven på presskonferensen i onsdags efter att han lämnat in sin avskedsansökan. Han har stått lugn och stadig genom tusen kriser och till och med en pandemi och det är omöjligt att inte bli imponerad av det. Han såg lättad ut. Men det han misslyckades med under sin tid som s-ledare var att bevara det socialdemokratiska partiets identitet: han blev regeringskrisernas och kompromissernas partiledare och lyckades aldrig gjuta något riktigt framtidsmod i de egna medlemmarna och väljarna.

Stefan Löfven lämnar alltså in sin avskedsansökan och Centern har meddelat att man kommer att tolerera Magdalena Andersson som ny statsminister. Kan en socialdemokrat andas ut? Nej, jag hyperventilerar hela tiden.

Annons

Jag skulle tro att Magdalena Andersson inte har några problem med Vänsterpartiet. När hon under s-kongressen sa att hon tänkte ringa upp Dadgostar kom det beskedet mycket naturligt och avspänt. Nej, alla vet att det är Centern som är problemet.

Annons

För det första oroar jag mig för överenskommelsen kring skogspolitiken som Annie Lööf är så nöjd med – jag har läst den proposition som blev resultatet av de nattliga manglingarna och måste konstatera att skogsägarnas makt stärks på den biologiska mångfaldens bekostnad. Miljöorganisationer har körts över. Kalhyggescentern har stärkts. Än så länge har skogsfrågans roll i regeringsdramat knappt alls hunnit diskuterats – men jag fruktar att det blir svårt för Miljöpartiet att lansera överenskommelsen som ett grönt framsteg och därmed försvagas det rödgröna regeringsunderlaget.

Hade jag varit miljöpartistiskt språkrör skulle jag åtminstone funderat på att lämna regeringen, det kunde ge miljöpartiet en chans till stridbar miljö- och klimatopposition fram till valet.

Överenskommelsen om strandskyddet är däremot mer rimlig. Men skogsfrågorna kan ta från miljöpartiet några tiondelar så att partiet hamnar utanför riksdagen i hösten.

För det andra: Hur ska Vänsterpartiet hantera situationen? Nooshi Dadgostar har fört fram olika krav för att acceptera en ny statsminister. Situationen har varit fullständigt orimlig hela tiden när Centern mer eller mindre förbjudit allt samröre med den nödvändiga del av regeringsunderlaget som heter Vänsterpartiet. Jag har full förståelse för att Vänsterpartiet är både sårat och förbannat och jag menar att Dadgostar gör rätt i att inte ”go gentle into that good night” och att partiet rasar mot det döende ljuset (det där var en anspelning på Dylan Thomas berömda poem). Att Vänsterpartiet krånglar är också ett sätt att investera inför den eventuella rödgröna regering som kan komma efter nästa val: Partiet vägrar vara dörrmatta.

Annons

Annons

Jag skulle tro att Magdalena Andersson inte har några problem med Vänsterpartiet. När hon under s-kongressen sa att hon tänkte ringa upp Dadgostar kom det beskedet mycket naturligt och avspänt. Nej, alla vet att det är Centern, med sin nyliberala uppsyn och sin rädsla för att helt bryta med de forna allianspartierna, som är problemet. Det vore en välgärning om centerledningen framöver kunde bytas ut mot en annan, som är mer i linje med vad vanliga centerväljare vill – dessa har ju inte mycket emot Vänsterpartiet och tycks definitivt föredra en socialdemokratisk statsminister före en moderat.

Så jag fortsätter att hyperventilera. Jag får liksom ingen luft i den här politiska gravkammaren. Samtidigt inser jag realiteterna: Sverige är idag ett högerland. En majoritet av väljarna står till höger och en stor del av dem står extremt långt till häger (SD). LO har splittrats på grund av den LAS-uppgörelse som Januariavtalet tvingade fram.

Det är inte konstigt att en socialist har svårt att andas. Att s-ledda regeringar kunnat sitta vid makten sedan 2014 är och förblir ett mirakel. Det har skett till priset att ett slags status quo varit förhärskande: nyliberala centerförslag (och tidigare liberala förslag) sida vid sida med en hel del traditionell s-politik gör att det mesta gått plus minus noll.

Ja, jag tror att Magdalena Andersson i nästa vecka blir ny statsminister. Men riktigt bra känns ingenting.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy