Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Potatismos på fängslade författares dag!

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Gui Minhais underbara och kusliga bok! Foto: Göran Greider.

Annons

I måndags kl 12 samlades folk i Författarnas hus på Drottninggatan i Stockholm för att hylla den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai. Han sitter fängslad i Kina, dömd i februari 2020 till tio års fängelse, därför att han utmanat regimen med de böcker han givit ut på sitt förlag. Det är en skandal utan like, ett exempel på hur en diktatur agerar – och denna mäktiga diktatur har, tyvärr, all makt att göra som den vill.

Annons

Annons

Men Gui Minhai lyckades via sin dotter Angela smuggla ut ett antal dikter han skrivit på kinesiska och som givits ut i svensk översättning under titeln ”Jag ritar en dörr på väggen med fingret”. Översättaren ska ha varit närvarande på mötet, men anonym och namnlös: För att skyddas från trakasserier från en viss stormakt.

Gui Minhais dikter är raka och enkla, de är mycket humoristiska, de sätter sig upp mot övermakten ofta just genom humorn.

På mötet i Författarhuset läste jag och flera andra högt ur denna fantastiska lilla diktbok. Jag fick uppdraget att läsa dikten I väntan på Svensson, som börjar: ”Vet du, Svenssson, min vän,/ Hur djupt jag längtar efter dig/ I den oändliga ensamheten väntar jag på/ Att du ska komma/ Medan jag uthärdar förnedring och hopplöshet.”

Och det är det förunderliga: Man blir glad och liksom upprymd av att läsa Gui Minhais dikter. De är raka och enkla, de är mycket humoristiska, de sätter sig upp mot övermakten ofta just genom humorn. Boken rymmer väldigt mycket längtan till det Sverige där han hann slå rot. Gui Minhai skriver om glädjen över att han i Sverige hade en kung (som han tycker påminner om sin egen far!) och att han fick rösta.

Annons

Och han diktar om en staty i Göteborg av Jonas Alströmer, potatisens introduktör i Sverige. Och jag skrattar högt när jag läser hans underbara och samtidigt kusliga poem: ”När jag har det svårt tänker jag på min vän Jonas/ Och vill vara anspråkslös och enkel som en potatis/ Om mitt skinn flås av och jag krossas fullständigt/ Kommer jag att förvandlas till utsökt potatismos”

Orden och den svarta humorn besegrar för en stund förtryck och orättvisa.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy