Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Centern bär skulden

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Hennes lugn är beundransvärt.

Bild: Pontus Lundahl / TT

Annons

För min del är det ingen tvekan om vem som är skyldig till denna veckas politiska kaos: Det är Centerpartiet. Eller jag borde nog säga centerledningen, eftersom mätningar har visat att centerväljarna inte alls är lika rabiata motståndare till varje samröre med Vänsterpartiet som partiets mer eller mindre nyliberala toppar är. För det var antagligen V:s överenskommelse med S tidigare i veckan som fick Centerledningen att plötsligt släppa fram en SD-förhandlad budget istället för regeringens. Trots att C fått igenom långt mycket mer än vad partiets storlek motiverar.

Om det parlamentariska läget efter nästa val blir ungefär som nu, då är det tveksamt om S bör försöka få till stånd en ny överenskommelse med Centern. En sådan riskerar, i en repris, att helt nöta bort det sista av s-själen.

Annons

Annons

I onsdags morse, när Annie Lööf höll sin presskonferens, brakade med ett dån Centerns mångåriga kritik av högerpopulismen samman. Det finns en värvarvideo där Lööf säger ungefär så här: Vill du rösta borgerligt och kunna lita på att ditt parti håller SD borta från inflytande, då ska du rösta på Centern.

Nu har den retoriken spruckit. Centern visade att man avskyr Vänsterpartiet långt mer än Sverigedemokraterna när högerblockets budget släpptes igenom.

Ja, jag erkänner: Jag är ganska chockad över hyckleriet. Det är också helt ansvarslöst att kasta ut landet i politiskt kaos så som Centern nu gjort. All denna turbulens riskerar att bryta ner förtroendet för riksdagen och för politikerna i allmänhet. Centertopparna måste också ha insett att Miljöpartiet skulle få extremt svårt att acceptera att förvalta en blåbrun budget. Jag önskar att partiet får betala ett pris i opinionen för det kaos man släppt lös.

Magdalena Andersson blir säkert vald igen i nästa vecka, som den första - eller andra? - kvinnliga statsministern i svensk historia. Jag är inte orolig för det. Hennes lugn i den här röran är dessutom imponerande. Och den sämre budgeten hon får i händerna rymmer ändå många bra saker som borgarna och SD inte kunnat ändra på. Familjeveckan får väl bli ett vallöfte igen.

Men jag hör också hur ovillig Magdalena Andersson är att kritisera Annie Lööfs och centerpartiets beslut. Jodå, det går att förstå. Även i framtiden lär nog Centerns stöd behövas. Ändå önskar jag att Socialdemokratin någon gång vågade sjunga ut mot det lilla utpressarpartiet, som både utlöser kaos och framstår som direkt bortskämt med tanke på allt de fått igenom i såväl budget som andra förhandlingar.

Annons

Annons

Men, märk väl: Om det parlamentariska läget efter nästa val blir ungefär som nu, då är det tveksamt om S bör försöka få till stånd en ny överenskommelse med Centern. En sådan riskerar, i en repris, att helt nöta bort det sista av s-själen. Det enda verkliga alternativet för S är faktiskt att bli åtminstone tre, fyra procent större än i senaste valet. Det skulle ge ett betydande moraliskt övertag i framtida förhandlingar.

Men hur införskaffas de där procenten? De går inte att köpa i vilken butik som helst. De finns bara hos tiotusentals och åter tiotusentals tveksamma väljare som måste övertygas om att Socialdemokratin vill något annat, något större och rättvisare och mer jämlikt än vad borgarna och deras högerpopulistiska partner vill.

Men just nu är känslan den som Hoola Bandoola en gång uttryckte i en sång:

Det har bli′tt svårare att skratta

Och det går längre mellan varje gång

Och vår värld har bli'tt så liten

Att själva kroppen känns för trång

Och snart är uppfostran så fullständig

Att dom som gräver sin egen grav

Inte tänker på nåt annat än

att dom ska ha mer betalt

Annons

Annons

Till toppen av sidan