Vi fick ett andrum på några månader. En tid när väldigt mycket kändes nästan precis som vanligt. Människor vågade träffas igen, vi kunde röra oss friare, äta på restauranger senare och vann tillbaka delar av vår frihet den som lever i en demokrati tar för givet.

Allt tack vare vaccinen.

Men alla har inte vaccinerat sig. I Sverige är 1,5 miljoner människor fortfarande inte vaccinerade. I Gävle var skillnaderna tidigare i höstas stora ifråga om vaccinationsgrad, med tydliga klasskillnader där rika områden har en klart högre vaccinationsgrad än fattigare områden. Det kan inte någon vara nöjd med.

Smittspridningen ökar nu i Sverige, därför blir det nya restriktioner. Samtidigt finns globala vaccinklyftor som bidrar till att smittspridningen och uppkomsten av mutationer fortsätter. Det gör det också ännu mer orimligt att människor i ett rikt land som Sverige avstår från vaccin människor i andra delar av världen över huvud taget inte har tillgång till.

Ovaccinerade utgör en risk för andra. Att Folkhälsomyndigheten var så tydlig under tisdagens presskonferens är bra. I Sverige finns inga som helst skäl till att inte vaccinera sig. Vaccinet är gratis. Regionerna måste klara av att nå ut till de som ännu inte vaccinerat sig. Bra exempel på det finns, gamla vanliga hederliga kallelser via brev har exempelvis visat sig vara effektivt. Men trots det är skillnaderna mellan regionerna stora och kunskapsöverföringen låg.

Att karensavdraget tillfälligt slopas igen är bra. Men det räcker inte. Det behöver slopas permanent. Karensavdraget är politik som bara berör den som inte kan jobba hemifrån. Den som kan ligga nerbäddad i sin säng och ändå göra sitt jobb berörs inte av karensavdraget alls. Den lyxen gäller inte anställda i omsorgen, busschaufförer och alla andra som faktiskt inte kan jobba hemifrån. Att Socialdemokraterna inte kan se det och fortsätter låtsas som om karensavdraget är viktig politik för att folk ska jobba och göra rätt för sig är obegripligt. Vad bland annat utredningar från fackföreningsrörelsen visar är att människor går till jobbet fast de inte borde, för att inte sätta kollegorna i på pottan, för att man inte har råd att stanna hemma och så vidare, och så vidare. Det visar också tydligt att karensavdraget är medelklassens fördomar om arbetarklassen omsatt i politik.

Jobba hemifrån i viss mån. Hålla avstånd och undvika trängsel. Välja andra transportsätt än kollektivtrafik om det är möjligt. Använda munskydd vid trängsel i kollektivtrafik.

Oerhört trista ord. Men nu är det dags för ytterligare restriktioner igen. Det kan inte vara rimligt att alla de som valt att ta ansvar för både sig själv och andra genom att vaccinera sig nu riskerar tvingas se sina liv begränsas igen därför att samhället inte klarar av att nå ut till alla delar av samhället med vaccinationskampanjen.

För i delar är det detta det handlar om.

När människor saknar kunskaper för att fatta korrekta beslut för sig själv och andra måste stat och regioner ha förmåga att faktiskt hjälpa dem vidare i beslutsprocessen. Inte bråka med varandra om ansvarsfördelningen för att det går dåligt.

1,5 miljoner svenskar är inte dumma i huvudet. Det är inte därför det ser ut så här. Men många är rädda för vaccinet och tyvärr också mottagliga för propaganda. Att lägga skulden på den som inte vaccinerar sig är lockande. Men misslyckandet är samhällets, inte individens.

Annars skulle vaccinklyftan inte vara en klassklyfta så tydligt styrd av människors ekonomi och utbildningsnivå.