Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

ledare socialdemokratiskDalarnas län

Per Lindvall: Svenska skogsägare betalas lägst i Europa för sitt virke

Svar av Per Lindvall på Karin Perers replik om skogspolitik

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Virkesupplag. Avverkade stockar i väntan på vidare transport till sågverk. Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX.

Annons

Mellanskogs ordförande Karin Perers uppfattar min krönika om ”skogsägarrörelsens haveri” (Dala-Demokraten 8/12) som en blandning av rallarsvingar, personangrepp och felaktigheter (Perers replik publicerades i Dala-Demokraten 22/12).

Jag har sällan fått så mycket positiv respons på en krönika, med ett par undantag. Jag vet inte riktigt vad Karin Perers uppfattar som personangrepp. Men jag nämner henne vid namn i egenskap av ordförande för Mellanskog och ivrig debattör i skogsfrågor, inte minst i Dala-Demokraten.

Och ja, jag tycker att hon framför rena stolligheter i sin iver att framställa dagens skogsbruk i en så positiv dager som möjligt, därav kopplingen till den litterära figuren Doktor Pangloss. Men personangrepp är ett brett spektrum numera. Jag skrev en passning till en skogslobbyist, vars enmansföretag fakturerar skogsindustrin ett par miljoner årligen, att jag fick intrycket att han fick betalt för att framföra sina åsikter. Det var också ett personangrepp.

Annons

Annons

Vad som är felaktigheter i min krönika får jag inte klart för mig. Kanske är det mitt likhetstecken mellan Centerpartiet och skogsägarrörelsen. Jag står för detta också. Det finns visserligen inga direkta explicita band såsom mellan Socialdemokraterna och LO, men personkopplingarna är och har varit uppenbara.

Det gäller från Gunnar Hedlund (före detta partiledare Centerpartiet 1949-71, red. anm.), när det begav sig, till Lena Ek, som styrelseordförande i Södra, Anna-Karin Hatt, som numera är VD för LRF till Karin Perers själv, idag. Dessutom är ju Centerpartiets skogspolitik en karbonkopia på Skogsägarrörelsens ståndpunkter, med sin nyliberala betoning på den förment hotade äganderätten. Likhetstecknet var en retorisk figur för att just lyfta fram detta.

Och jag är hyfsat väl medveten om skogsägarrörelsens historia. Min morfar var medlem i Mellanskog, men gick ur efter att ha känt sig blåst av Gunnar Hedlund och NCB (en koncern i skogsindustrin, där Hedlund var VD 1961-73 och styrelseordförande 1973-78, red. anm.). Min farfar var också medlem, men han dog redan 1948. Dödsboet efter honom är fortfarande medlem i Mellanskog. Vi är åtta kusiner som kan göra anspråk på de 1 200 kronor som insatskapitalet i föreningen har vuxit till efter 73 år.

Och jag anser mig vara väl insatt i strukturen för svensk skogsindustri ser ut och hur den fungerar, liksom hur lönsamheten ser ut för de olika verksamheterna över tid. Jag tror mig också förstå hur det har drivit det svenska skogsbruket till det eländiga tillstånd som det är idag. Det är massaindustrins volymbehov som har hållit i taktpinnen. Därav dessa virkesåkrar.

Annons

Annons

Den växande skogen binder kol, medan massaindustrin släpper ut den samma. Och den växande skogen skapar även en möjlighet för skogsägarna att stärka sin förhandlingsposition rejält visavi industrin och skapa alternativa intäktskällor

Och jag inser att Mellanskog är en sekundär aktör i detta spel. Med sina höga fasta kostnader så tillför de medlemmarna ingenting, utan blir snarast ett släpankare på deras lönsamhet. Detta i ett Sverige som har de lägsta virkespriserna i Europa.

Mellanskogs delägande i sågverkskoncernen Setra tillför inte mycket värde, utan blir också en del i den suboptimering som skogsägarrörelsens historia har gett så många exempel på. Skogsägarrörelsens primära funktion bör istället vara att öka transparensen och konkurrensen på virkesmarknaden och då inte minst försöka bana väg för lokala nischaktörer.

Det som skrämmer mig mest är dock att Karin Perers inte vill se, eller åtminstone kommentera, att det håller på att ske ett paradigmskifte i synen på skogen och skogsbruket. Det ena är det faktum att den växande skogen binder kol, medan massaindustrin släpper ut den samma. Och den växande skogen skapar även en möjlighet för skogsägarna att stärka sin förhandlingsposition rejält visavi industrin och skapa alternativa intäktskällor.

Det andra är att biodiversitetsfrågorna kräver att vi anpassar vårt skogsbruk, om vi ska ha någon exportmarknad kvar för det skogsbruk som vi ändå bör bedriva. Att då som Centerpartiet och skogsägarrörelsen se till att avlöva myndigheten Skogsstyrelsen på sin kompetens inom just biodiversitetsfrågor är det sämsta exemplet på politisk ”hormoslyr” som jag har sett.

Foto: Christian Larsen.

Bild: Christian Larsen

Per Lindvall

Krönikör

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy