Det talas om Nato dessa dagar då Ryssland grupperat styrkor runt Ukraina. En del kan undra hur det kommer sig att Sverige står utanför den militära organisationen. Ideal om fred och avspänning mellan länder kan vara en del av motiven. Olof Palme drev en politik för gemensam säkerhet på 1980-talet, som syftade till avspänning i världen i en tid då kärnvapenhotet var stort. Men orsaken till att länder är med i Nato eller inte går i hög grad att hitta i historien. Nästan alla andra länder i Europa än Sverige har erfarenhet av krig de senaste 100 till 150 åren. Så sent som 1864 var Danmark i krig med Tyskland om Schleswig. Norge var i union med Sverige fram till 1905 sedan 1814.

Och Finland förlorades av Sverige till Ryssland 1809 efter ett krig. Först 1917, i samband med första världskriget, blev Finland självständigt och eget land, även om det hade en särskild status som storfurstendöme under den tid det var en del av Ryssland som var ett tsarvälde till 1917.

Apropå första världskriget förklarade sig nästan alla små länder i norra Europa sig neutrala i dess utbrott 1914. Utöver Sverige, Norge och Danmark var det Nederländerna, Belgien och Luxemburg. Schweiz hörde till dem också med sin särskilda neutralitet. Av de neutrala länderna drogs särskilt Belgien in i kriget. De tre skandinaviska och Nederländerna liksom Schweiz klarade att stå utanför.

Inför andra världskriget förklarade sig samma länder som i första världskriget, samt en rad nya som Finland, neutrala. Kriget började med att Tyskland anföll Polen i början av september 1939 varvid Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland. Några veckor senare anföll Sovjetunionen östra Polen, enligt en pakt med Tyskland, och angrep även de tre baltiska staterna.

När Sovjetunionen ställde långtgående krav på Finland, som landet inte kunde eller ville tillmötesgå, anfölls Finland. Det blev finska vinterkriget som varade till mars 1940. I april det året anföll Tyskland Danmark och Norge. Danmark gav snabbt upp och Norge ockuperades så småningom.

I maj anföll Tyskland Frankrike och gick genom Belgien. Frankrike blev ockuperat. Danmark och Norge drog efter andra världskriget slutsatsen att det inte hade fungerat att förklara sig neutrala inför andra världskriget.

Ett tag i slutet av 1940-talet förhandlade de två och Sverige om en skandinavisk försvarsunion. En sådan blev inte av. Främst Norge, men även Danmark, drog slutsatsen att en större militär garanti behövdes än de andra skandinaviska länderna. De kom att gå med i nybildade USA-ledda Nato. Att det säkerhetspolitiska läget snabbt försämrades i slutet av 1940-talet bidrog också.

Tyskland var delat i fyra ockupationszoner, liksom Berlin. USA, Storbritannien och Frankrike slog efter fyra år ihop sina tre till ett nytt land, Västtyskland. Sovjetunionen lät sin zon bli Östtyskland. De tre västliga zonerna av Berlin blev en del av Västtyskland. I början av 1960-talet byggdes en mur mot den staden av Östtyskland, för att hindra att folk flydde från landet.

Finland kom att få en så kallad vänskaps-, samarbete- och biståndspakt med Sovjetunionen. Landet var tvunget till det i samband med freden efter andra världskriget. Finland var neutralt men kunde inte gå med i Nato på grund av nämnda påtvingade pakt. Först efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning kunde Finland frigöra sig från den.

Österrike var efter kriget ockuperat av de fyra segrarländerna och kom efter några år då landet återupprättades att få vara alliansfritt och neutralt. Det stod utanför Nato. Schweiz hade sin särskilda neutralitet. Nästan bara Sverige stod utanför Nato av de länder som kunde tänkas gå med. Sverige hade som ett av få neutrala länder lyckats undvika att dras in i andra världskriget. Efter kriget stod Sverige oförstört och upprustningen fortsatte så att Sverige var militärt starkt särskilt tio, 15, 20 år efter 1945.

Sverige hade ett stort, starkt flygvapen. Ett tag planerade Sverige att skaffa kärnvapen, men avstod. Runt 1970 stod Sverige som starkast militärt och kunde backa upp den alliansfria, neutrala linjen. En avspänning under 1970-talet, med Helsingforskonferensen 1975 och nedrustningsavtalen för kärnvapen SALT mellan USA och Sovjetunionen, gjorde att Sverige relativt sett hade ett försvar som var starkt årtiondet ut.

Men på 80-talet rustade USA under president Ronald Reagan upp och kalla kriget gick in i ett särskilt kallt skede. Sovjetunionen hade svårt att parera det utan hamnade efter tekniskt och ekonomiskt. Landet hade dock stora konventionella styrkor och särskilt stridsvagnar och utgjorde ett reellt hot för västra Europa fram till Berlinmurens fall.

Rysslands och Vladimir Putins aggressiva agerande och tonläge nu är egentligen underligt. Likt på 1980-talet har Ryssland i grunden inte ekonomisk kraft att i längden backa upp sitt militärpolitiska beteende, även om det som kärnvapenmakt kan vara hotfullt mot andra länder. Rysslands ekonomi är mindre än Italiens.