Säga vad man vill om Sverigedemokraterna. Men de gör mycket rätt rent strategiskt. Som att utse Mattias Karlsson till landsbygdspolitisk talesperson.

Striden mellan stad och land kommer vara en av frågorna som avgör valet. Till och med DN har nu insett att Sverige är större än Stockholm. Ett tecken så gott som något i tiden.

Samtidigt har vänstern genom sitt drevande mot Ida Karkiainen tydligt visat att man inte riktigt förstått sprängkraften i frågan. Och, vad värre är, att man inte förstår Sverige i sin helhet. Det är oroväckande eftersom det öppnar upp för bland annat Sverigedemokraterna att växa ytterligare utanför landets storstäder. Lägg till det en högerfalang som dubbat sig till "banjohöger" och Moderaterna och Kristdemokraterna som sedan flera år bygger bilden av att vara partier för landsbygden och Socialdemokraterna riskerar få stryk vid valet. Att Ulf Kristersson och Ebba Busch så ofta låter sig fotas i skogskläder och skryter om sin jakt är inte en slump.

Mattias Karlsson ser jakt, EU, kulturkrockar och vardagsbrottslighet som några av de viktigaste frågorna. Petar han in även vården och skogen där han har en riktigt potent mix att jobba med. Tyvärr.

Socialdemokraterna har en lång tradition av att underskatta missnöje. Man har under de senaste 20 åren också varit mycket dåliga på att plocka upp förändringar ute i landet som till sist ger utslag i valresultat. Det borde dock egentligen vara omöjligt eftersom man har representanter runt om i Sverige som hela tiden lyfter frågorna som bubblar runt om i stugorna. Men det kräver förstås också att någon i partiledningen lyssnar. Och så har det inte alltid varit. Istället för att förlita sig på riksdagsledamöter och partimedlemmar har man förlitat sig på vad opinionsmätningar visat. Eller helt enkelt inte haft kompetens att kunna värdera en fråga korrekt. Och därför har man också gång på gång hamnat helt fel politiskt. Oavsett om det handlat om EMU, LSS eller marknadshyror.

Magdalena Anderssons programförklaring visar om inte annat att hon plockat upp flera av de frågor människor faktiskt engagerar sig i. Att hon nöjt sig med 3 tydliga områden istället för Socialdemokraternas sedvanliga 100 000 otydliga punkter är även det en lättnad. Men just nu är Socialdemokraterna svaga på områden som faktiskt handlar om livsvillkoren på landsbygden. Frågor som skogen, där Arbetarbladet så sent som i veckan publicerade ett väldigt intressant reportage i vilket några av de över 300 000 privata skogsägarna intervjuades. Att de tycker att politiker har för lite kunskap om skog är tyvärr beklämmande, men inte osant. Till och med skogsutredningen konstaterade att svensk politik i delar saknar logik när man både vill begränsa avverkningar, och samtidigt ser skogen som en viktig fossilfri råvarukälla i klimatomställningen. Eller enklare uttryckt, det går inte både att hugga ner skogen och ha den kvar. Men det är precis vad det politiska målet är. Att Agneta Ögren som ledde Skogsutredningen kunde konstatera i DN att det finns en motsättning är inte bra. Det bygger ännu fler konflikter. För fakta som lades fram av Skogsutredningen visar faktiskt att skogsägarna i Gävleborg har rätt. Ska mångfaldsmålet uppnås måste all naturskog skyddas i Sverige och 2 miljoner hektar brukad skog restaureras. Det kommer inte gå, eftersom avverkningar krävs om skogen samtidigt ska användas som en viktig råvara i klimatomställningen.

Socialdemokraterna har lyckligtvis nu gjort slut med Miljöpartiet. Det kommer göra det lättare att exempelvis driva en skogspolitik som faktiskt linjerar bättre med verkligheten.

Att Mattias Karlsson blir Sverigedemokraternas landsbygdspolitiska talesperson är dock en tydlig signal till Socialdemokraterna att man måste stärka sin position i landsbygdsfrågorna.

Just nu underskattar man av allt att döma hur förbannade människor ute i Sverige är över avlövad vård, obefintliga polisresurser, omsorg som inte funkar, skogspolitik utan logik och frågor som den om jakträtten.