Annons

Annons

Annons

Annons

ledare socialdemokratisk

Krönika Ronny Svensson: Kommuner kan göra Norden-satsningar

Krönika: Nordiskt samarbete (Del 3 av 3)

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Haparanda-Torneå vid invigningen av "Victoriatorget" 2011 på gränsen mellan Sverige och Finland. Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX.

Annons

När man granskar hur samarbetet mellan Sverige och Norge ser ut i praktiken så är det numera allt oftare kommuner och regioner på båda sidorna om gränsen som initierar viktiga satsningar. Syftet är främst att utveckla det småskaliga näringslivet, besöksnäringarna, delar av infrastrukturen samt vissa delar av offentliga och privata servicenäringar. Dessa initiativ sker både inom gränskommittéerna och i frivilliga samarbeten mellan kommuner och regioner på båda sidor om gränsen.

Gränskommittéerna finns ju inte bara mellan Sverige och Norge utan även vid gränserna till Danmark och Finland. I Jämtland / Härjedalen driver kommuner och regionen ett allt aktivare samarbete med motsvarande i Tröndelagsfylkena (som ligger mitt emot på andra sidan gränsen). Upprustningen av den gamla Meråkersbanan till en modern standard inom ramen för Atlantbanan hade kanske inte kommit till stånd utan intensiva lokala kraftsamlingar. Vi ser sådana exempel även kring Tornedalen, Kvarkenregionen (Umeå och Vasa) samt flera andra gränsavsnitt.

Annons

Annons

På flera håll är det kommuner och regioner som tagit över engagemanget och drivkraften i gränsorganisationerna. Om de hade haft större ekonomiska resurser skulle vi redan ha sett en mycket aktivare näringstillväxt på båda sidor gränsen. Stora delar av de begränsade resurser som staterna i detta fall (Sverige-Norge) anslår till nordiskt samarbete går huvudsakligen till byråkratisk verksamhet, bred datainsamling som sällan används för konkreta investeringar, mängder av sammanträden och resor och omfattande skriftligt programarbete men relativt få konkreta projekt som påverkar ländernas gemensamma förutsättningar och framtid.

Det betyder att de resurser som gränskommittéerna har att röra sig med - men även Nordiska Rådet skall göra av med under ett budgetår - sällan skapar ny infrastruktur som binder ihop länderna varaktigt eller ökar de gröna näringarnas andel av näringslivet och radikalt minskar klimatkrisen. Den enda institution som verkar fungera väl utifrån dagens och morgondagens behov av en ny samhällsstruktur i Norden är Nordiska Investeringsbanken. Med sin finansiella bas har den dock begränsade möjligheter i varje enskilt land och har svårt att finnas med i framtidsutvecklingen i de åtta länder som äger banken (Norden plus Baltikum).

En modell att gärna testa skulle vara att ge gränsregionala aktörer med kommuner och regioner i spetsen möjligheten att styra utvecklingen och satsningarna i samtliga gränsregioner.

Annons

När Nordiska Rådet bildades i början av 1950-talet var det naturligt att ge centrala organisationer en huvudroll. Regeringarna på den tiden var drivande aktörer i samhällets nödvändiga förändring och utveckling. Att döma av den utveckling som har skett sedan dess och den marginella roll som rådet och andra centralt verkande institutioner har spelat under senare decennier bör vi enligt min mening fundera över om inte det är dags för en ny styrning av Norden-arbetet. Vi ser ju för övrigt att central styrning av resurser till utveckling av exempelvis våra regioner haft svårt att lösa både kort- och långsiktiga investeringsbehov.

En modell att gärna testa skulle vara att ge gränsregionala aktörer med kommuner och regioner i spetsen möjligheten att styra utvecklingen och satsningarna i samtliga gränsregioner. Nordiska Rådet kan med fördel ta initiativet!

Ronny Svensson. Foto: Privat.

Ronny Svensson

Krönikör

Annons

Annons

Till toppen av sidan