Annons

Annons

Annons

krönikaVasaloppet 100 år

Adam Karls Johansson
Kranslös vinnare väcker vrede – organisationens försvar: ”Vi har försökt efterlikna det första Vasaloppet”

Att Vasaloppet i år firar 100 år kan nog inte ha undgått någon skidintresserad människa i Sverige. Ett jubileum är en anledning att fira men även att blicka bakåt med kritiska ögon. Något som inte är friktionsfritt Vasaloppsland.

Text: 

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Sofia Lind och min mormor Barbro Karls, båda en del av den kvinnliga Vasaloppshistorien.

Bild: Privat, Adam Karls Johansson

Annons

Vasaloppet är en motor för rörelse i Sverige, loppet är mer än bara ett idrottsevenemang och när man gör något gör organisationen det rejält. Vare sig det handlar om cykling på sommaren eller nattskidåkning under vintern.

Vasaloppet är för mig ren och skär idrottsmagi, något som jag minns redan från TV-soffan och från sidan av spåret när pappa åkte på 90-talet. Därefter har jag fått äran att både tävla för IFK Mora SK och åka tillsammans med Aron Andersson till förmån för Barncancerfonden. Jag måste också erkänna att jag var sugen på att ansöka om en plats till detta jubileumslopp. Så blev det inte, istället fick jag bevittna loppet från sidan där åskådarna på allvar fick känna historiens vingslag.

Annons

En av alla skidåkare som deltog Jubileumsvasan var Sofia Lind som mellan åren 1996 och 2006 åkte elva Vasalopp. I dess lopp var Sofia Lind bästa dam vid fem tillfällen. Inför årets jubileumslopp skrev Sofia ett uppmärksammat inlägg där det bland annat står följande: ”Vid mina första segrar vann jag en symaskin medan herrsegraren fick 50 000 kr. Den 12:e februari åker jag Jubileumsvasan, denna gång inte för att vinna utan för att hedra att kvinnor numera har en given del i idrottssammanhang.”

Annons

Sofia Lind blev först även denna gång.

Bild: Adam Karls Johansson

Med Vasaloppets minst sagt problematiska historia när det gäller jämställdheten förstår jag att många reagerar när loppets första dam får korsa mållinjen utan lagerkrans.

I en kommentar i sociala medier skriver Matilda Melander så här till Vasaloppet: ”Vart är kransen till Sofia?”

Svaret hon får från Vasaloppet är följande: ”Hej! Vi har försökt efterlikna det första Vasaloppet så mycket som möjligt i det vi gjort och då var det bara en klass. /Vasaloppshälsningar från Sälen till Mora”

Personligen tycker jag att Vasaloppet borde kunna kompromissa med en krans till första dam. Särskilt med tanke på att Vasaloppsorganisationen till självaste Mora Nisse länge var en bromskloss när det gäller kvinnor i fäders spår. Dessutom, som Matilda Melander påpekar i en senare kommentar:

”Det är ju väldigt konstigt att det finns två klasser under resultat. Men Vasaloppet hävdar att det bara var en klass igår men det står två på hemsidan. Om man inte ser det problematiska i detta från organisationens sida bör man fundera vilka värderingar man har och hur man vill att framtidens idrott ska se ut.”

Annons

Herrsegraren Erik Wickström hyllades krans, medalj och ett fyrfaldigt leve när han gick i mål.

Bild: Adam Karls Johansson

Annons

Faktum är att Vasaloppet redan har kompromissat rejält sedan 1922 på flera sätt. Vid premiärloppet åkte bara dåtidens bästa skidåkande män, det skulle i så fall diskvalificerat merparten av deltagarna i Jubileumsvasan där det stora flertalet var helt vanliga motionärer, Vasaloppsprofiler och föredettingar inom skidsporten.

Jubileumsloppets sponsor grundades dessutom först 1927. Kan man kompromissa med att exponera ett kinesiskt storbolag i stora delar av sändningen borde man givetvis kunna ge en krans till första dam.

Men att kritisera Vasaloppet är lite som att svära i kyrkan, kommer man från Mora eller Dalarna vet man att det är inget som man gör utan mothugg. Jag är medveten om att Vasaloppet har betytt mer än de flesta sportevenemang i norden, men det betyder inte att man ska kunna kritisera loppet som så sent som 2011 gav samma prispengar till damerna som herrarna.

En kranslös Sofia Lind i målfållan.

Bild: Adam Karls Johansson

Det finns också en självgod sida som verkar ha gjort Moramasarna okritiska till sin egen historia. Inför arbetet med årets Vasaloppsbilaga fick jag på riktigt ett tips som gick ut på att skriva ett hyllningsreportage till Vasaloppet om Tjejvasan. Som om denna person menade att vi har Vasaloppet att tacka för att vi nu har så stora framgångar internationellt inom damskidåkningen.

Vasaloppet har gjort, gör och kommer göra mycket bra och förtjänar även hyllningsreportage. Men när vi pratar om just jämställdheten i fäders spår har organisationen fortfarande en bit att vandra i jämförelse med andra lopp Ski Classic där damerna får en egen starttid. Något som elitdamerna länge efterfrågat och till slut fick under pandemiåret 2021, ett beslut som Lina Korsgren då välkomnade.

Annons

Annons

Bild från när min mormor Barbro Karls åkte in som tredje dam i Öppet spår 1979 på tiden 6 timmar och 21 minuter. Min mormor ser ni till vänster i bild.

Bild: Privat

1923 korsade Margit Nordin som första dam mållinjen i Vasaloppet. Först 1979 fick damer åka sträckan som då kallades Öppet spår, min mormor Barbro Karls åkte då in som trea. 1981 får damer åka Vasaloppet men det ska dröja tills 1997 tills det blir en tävlingsklass för damer, samma år som Sofia Lind får symaskinen i pris.

Med tanke på alla de män som så ivrigt vill försvara Vasaloppet efter kransincidenten i Jubileumsvasan anser jag att det finns en del kvar att göra när det gäller jämställdheten i fäders spår. Vasaloppsmaffian har fortfarande en bit kvar att vandra när det gäller att ge kvinnorna samma förutsättningar som männen i spåret och där tycker jag att Ski Classic är ett föredöme att snegla mot!

Vasaloppets VD Johan Eriksson i målområdet under Jubileumsvasan.

Bild: Adam Karls Johansson





Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan