Klimatalliansen bestämde på ett medlemsmöte den 12 februari att registrera en partibeteckning och att ställa upp i riksdagsvalet i höst. Med två tredjedelars majoritet togs beslutet. Alla i styrelsen var inte överens men i en öppen diskussion både före och under medlemsmötet blåste vinden tydligt åt JA-hållet.

Ett av målen är att lyfta klimatfrågan till att bli den viktigaste frågan, ingen ska komma undan att tackla klimatfrågan. Man betonar upprepat att man inte kommer att bli ett parti som alla andra. Man är inte ute efter ministerposter och är heller inte särskilt fokuserad på partiledare. Man vill hellre flytta in protesterna från Mynttorget till Plenisalen. Man kommer heller inte såsom den politiska traditionen bjuder att ägna sig att beskylla partier för vad de gjort eller inte gjort utan istället lägga energi på framtiden.

Flera medlemmar uttrycker en förtvivlan över systemstrukturerna vi lever under i dag. Arbeta – Konsumera – Ekonomisk tillväxt är kanske det största hotet mot såväl människan, miljön som klimatet. En samhällsmaskin som hackar allt oftare, som snart sörjer för alla de hot vi möter idag. Miljöproblem, ökade psykiska hälsoproblem, anonymitet, demokratiproblem och klimatproblemen.

Det är dags att återgå till samling, till fredstanken och en utveckling mot ett mer humanistiskt samhälle. Ett nödvändigt paradigmskifte som också gör att jämförelser med exempelvis Mp inte är givna. Ambitionen är istället att fungera som en klimatets Task Force och man söker därför breda allianser. Politiska blockstrategier med lojaliteter till vänster eller höger intresserar inte Klimatalliansen. Frågan är dock hur man ska klara av denna balansgång. Alla världens experter betonar att konsumtionen måste minska och problemet med det är ju att detta av många ses som vänsterpolitik. Sifo-undersökningen visar också att det största stödet för ett klimatparti ändå finns hos väljare till vänster om KD, L, M och SD. Borde vi vänta och mogna som rörelse innan vi ställer upp som parti eller är tiden för knapp för att avvakta, var de stora skiljefrågorna i debatten inför omröstningen.

En sak som inte låtit vänta på sig är medlemstillströmningen. På ett halvår närmar man sig tusen medlemmar och flera administrativa funktioner finns redan på plats. Det märks att det finns erfarenhet och det är inte enbart Gudrun Schyman som bjuder på den. Merparten av medlemmarna är i nuläget tydligt äldre men med unga och radikala hjärtan och årtionden av erfarenheter av fredsfrågor, miljöfrågor och politiskt arbete.

Vi har sett födelsen av ett politiskt experiment. Men vad händer när denna udda fågel kliver in i hetluften? Vad säger borgare, nationalister och socialister om detta? Och inte minst hur ska media bemöta detta? Ska de lyckas återföra Klimatalliansens öppna och radikala anda till ämnen som strategispel, inre strider, bristande realism, beskyllningar och bråk? Allt sådant som dagstidningar, TV och radio så gärna vill ägna sig åt. Kommer ledarskribenter lyckas böja dem ideologiskt så att man sedan kan finna en ideologisk ingång och en öppning för kritik? Somliga medlemmar tvekar inför partiregistreringen och betonar att det krävs att man inte bara är insatt i klimat och miljöfrågor.

I riksdagen tvingas man ta ställning till många frågor som inte har med klimat att göra. Tiden är extremt kort fram till valet och frågan är ifall man kommer finna lämpliga kandidater som leder partiet framåt och inte mot något som visar sig bli ett förhastat försök. Hinner man med ens att trycka upp valsedlar? Och hur brett och seriöst kommer ett partiprogram hinna bli? Eller kommer man kunna slippa undan detta och helt enkelt kliva in i riksdagen som aktivister med 100 procent fokus på att väga alla tänkbara frågor ur ett klimatperspektiv och inte uppträda som yrkespolitiker?

Klimatalliansens potential kan inte underskattas. Den är en ny skapelse och inte enbart mätt i svenska mått. Den är med sin ansamling av politisk mångfald, folkrörelser och andlig uppslutning ett hopp som tänds för alla de som annars inte haft någonstans att ta vägen med sin klimatångest i höst. Klimatalliansen kommer att röra om och de är enbart genom sin existens ett tydligt tecken på att det politiska landskapet inte slutat röra på sig.

Mats Sederholm

Författare, skribent och aktiv för DiEM25 och Klimatalliansen