RSMH-Hoppet i Säter, som är lokalavdelning för Riksförbundet för social och mental hälsa, fick till sin förskräckelse höra att Mentalvårdsmuseets vara eller icke varande togs upp vid Region Dalarnas Kultur och bildningsnämnds möte den 17 februari. (Regionen är huvudman för museet.)

Kulturnämnden skulle ta ställning till långtgående förslag för Mentalvårdsmuseets framtid som kan få ödesmättade konsekvenser för generationer framöver, för den framtida dokumentationen vad gäller mentalvårdens samlingar och berättelser om vad som har hänt i historien sedan Säters hospital bildades år 1912, och den tidigare psykiatriska historien.

Förslagen hade inte diskuterats med Säters kommun, trots att Hospitalet/Sjukhuset är en så viktig del av Säters historia, eller med oss i RSMH-Hoppet som har många medlemmar som vårdats vid Säters sjukhus eller är patienter i den nuvarande verksamheten.

Det behövs stor kunskap och förståelse och gedigen genomlysning för att fatta beslut som kan få så förödande konsekvenser för vår dåtid, samtid och framtid inom mentalvården, psykiatrin.

Samlingarna vid museet har noggrant insamlats och finns på en plats som är idealisk - i ”de lugna och halvoroliga kvinnornas avdelning” (nr 21 A), där nu idag Mentalvårdsmuseet har sin plats på Skönviksområdet. Bättre plats för museet kan det inte finnas. Dessutom finns arkivet i huset bredvid.

Inga egentliga besparingskrav för museets verksamhet har ställts på Kultur- och bildningsnämnden. Museet har tvärtom under 2021 genomgått en omfattande renovering invändigt, för en stor summa pengar, med fototapeter, avancerad belysning i taket, snickeriarbeten, och mycket, mycket annat. Det kan inte vara försvarbart att göra om museet och samtidigt planera att flytta det från Säter. De förslag som togs upp går ut på att omvandla museet till en ambulerande utställningsverksamhet, som skulle döpas om till ett ”Måendets museum”.

Det finns ingen miljömässig logik, eller långsiktig strategi i den planeringen och verksamhets utvecklingen. Betänk hur avgörande dessa beslut är och vilka konsekvenser de kan få för vår samtid och för kommande generationer, elever i vårdutbildningar, forskare och det vida allmänintresset.

Invånarna i Dalarna kan vara tacksamma och Region Dalarna stolta att vi har en sådan klenod och samling av psykiatrihistoria som finns på Mentalvårdsmuseet i Säter och i dess förnämliga arkiv, som för en liten peng, med återvunna arkiveringsmöbler fungerar utmärkt miljömässigt. Det härbärgerar samlingarna, där konst och föremål förvaras systematiskt, och ett arbete har påbörjats med arkivering och digitalisering av alla samlingar. Museet i Säter, är tillsammans med ytterligare några fler unika verksamheter för Sverige.

Museets byggnad behöver förvisso renoveras för att föremålen ska överleva på ett hållbart sätt under längre tid, men det kan knappast bli lika kostsamt som att flytta samlingarna och i grunden ändra verksamhetens karaktär. Region Dalarna behöver förhandla med fastighetsägaren om hur detta bäst kan läggas upp.

Det föreslagna namnbytet, till ett ”Måendets museum”, är dessutom diffust och namnet säger inte särskilt mycket.

RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa, är en förening som har funnits sedan 1967 och Säters patientförening bildades på Säters sjukhus 1975. Vi kan inte bara sopa undan Mentalvårdens historia lättvindigt, vi har patienter som har plågats och vi har patienter som har blivit helt friska på sjukhuset i Säter och runt om på andra psykiatriska sjukhus i landet. Många av oss medlemmar har vårdats på sjukhuset och tycker att förslagen att avveckla delar av verksamheten är respektlösa liksom nu också att vilja avveckla museet.

Det är utan respekt för alla som har vårdats på Mentalsjukhuset genom tiderna. Det är inte varje psykiatriskt sjukhus som kan stoltsera med ett museum på sitt område, som vi här i Dalarna. Det ska vi värna om och utveckla, såsom att komplettera med mobila och digitala utställningar och nå ut mer till barn och ungdomar.

För oss patienter genom historien så hoppas vi att regionen inte tar lättvindigt på dessa beslut. Visa respekt för alla som har vårdats på Mentalsjukhuset genom tiderna, och respekt att bevara det som har byggts upp sedan 80-talet. Då Sven Bäckman var en av dem som började samla in det som 1987 blev Mentalvårdsmuseet, en fantastisk samling.

Museet har dessutom byggt upp en stor samling av konst från många patienter på sjukhuset och vid andra mentalsjukhus, och även från idag levande medlemmar från föreningen RSMH-Hoppet. Just nu finns en konstutställning från sju av våra medlemmar på Mentalvårdsmuseet som invigdes den 9 oktober, dagen före Världsdagen för psykisk hälsa.

RSMH-Hoppet har också haft en teaterföreställning på museet "Trolla mig verklig" som bygger på en dikt som Britt-Marie Sälgström Sharma skrivit. Hon finns inte längre med oss. Men vi kan ännu lyssna till Britt-Maries vackert tonsatta dikt och vi kan se den inspelade föreställningen, och på vinden på museet, kanske den gigantiska sprutan finns kvar? som var en så central del av föreställningen.

En nedläggning av Mentalvårdsmuseet i Säter - för att i stället bygga upp ett framtida mobilt ”Måendets museum” som nu föreslås - skulle bli spretigt och försvåra arbetet för nuvarande och framtida förvaltare av vårt gemensamma kulturarv och den psykiatriska historien och betydelsen av Säters sjukhus. Risken är också att det nuvarande museets samlingar inte kan användas lika dynamiskt utan samspel med en fungerande, fast institution.

Det låter sig sägas att en mobil verksamhet kunde nå ut till fler av länets invånare, men en fast lokal, med professionellt arkiv underlättar möten, föreläsningar, bokaftnar med boksläpp, teater, forskning, konstutställningar och framför allt guidningar för vårdstuderande, andra studenter, skolungdom och allmänhet, och mycket annat.

Ett levande, aktivt museum, lokaliserat till en ort står inte heller i motsatsställning till ambulerande verksamhet med utställningar och föreläsningar runtom i länet, i andra delar av Sverige och internationellt. Mentalvårdsmuséet i Säter har samarbetat med kollegor i andra länder, och konst från muséets samlingar har ställts ut runt om i Sverige och så långt bort som i Japan.

Ingen annan ort i Dalarna är så symbolisk för mentalvårdens och psykiatrins historia, utveckling och allmänna betydelse som Säter. Särskilt om psykiatrin där skulle komma att ändras eller avvecklas är det därför särskilt betydelsefullt att slå vakt om Mentalvårdsmuseet!

RSMH-Hoppet Säter

genom kamratstödjare och medlemmarna

Anette Kruse, AnnBritt Grünewald, Magnus Karlsson, Björn Grünewald