Kanske minns ni Historieätarna som gick för något år sedan. Lotta Lundgren och Erik Haag testade på livet under bland annat nödåren i slutet av 1800-talet. Att vi är ett land över 1 miljon lämnade på grund av svält under 1800-talet är lätt att glömma.

Men i framtiden kan svält bli svensk verklighet igen.

Att svensk beredskap varit usel sedan 1990-talet då beredskapslagren vi hade avvecklades vet vi. Det visade pandemin tydligt. Skyddsutrustning för 1400 vårddygn och 5000 provtagningstillfällen är siffror vi aldrig får glömma.

Så här två år in i pandemin hade man lätt kunna tänka sig att vi förbättrat vår beredskap. Det har vi också. Ifråga om sjukvårdsmaterial och läkemedel rapporterar DN. Det har regionerna börjat skapa lager för. Men uppenbarligen har våra regioner och kommuner svårt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. För vad man verkar ha glömt bort är att människor inte överlever på sjukvårdsmaterial och läkemedel. Vi måste, eh, ja, äta.

Att omvärldsanalysen brister ute i landet är uppenbart. Fast i grunden handlar det även om att vi infört "just in time" för det mesta samhällsviktiga. Vilket betyder att vi inte håller några lager. Vi beställer in när det håller på att ta slut. Oavsett om det handlar om material för att reparera en byggnad eller en människa. Så blir det när politiker, inte minst moderater, vill leka affär med våra gemensamma resurser. Och verka lite marknadsmässigt fräsiga.

I ett antal rapporter har det under 2010-talet konstaterats att svensk beredskap brister. Har det vidtagits åtgärder? Nej. Så här skrev Livsmedelsverket förra året:

"Vid en säkerhetspolitisk kris i Sveriges närområde, under höjd beredskap eller krig kan tillgången på mat minska och svält kan bli en realitet i Sverige."

Hur har vi då tänkt lösa matförsörjning vid kris? Genom marknaden vad det verkar. Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap konstaterar nämligen att maten vi behöver just nu finns i "ordinarie försörjningskedja".

Så här säger Jan-Olof Olsson, handläggare inom försörjningsberedskap på MSB om läget, i en intervju i DN:

"Det är grossister och handel och där kommer det en container med jämna mellanrum som de fördelar ut, och sen kommer det en ny helt enkelt."

Visst känner man sig trygg? Nej. Inte alls faktiskt. Kriser betyder stora problem med leveranser. Av allt. Under pandemin har de flesta av oss vid något tillfälle mötts av orden "försenade leveranser" eller "problem med leveransen". En global marknad betyder globala problem vid pandemi. Och krig betyder ännu större svårigheter med leveranser till civilsamhället.

Att svenskarna inte litar på samhället och bunkrar mat och förnödenheter är begripligt. Men i en svensk kris kommer det vi gör själva inte räcka. Vilket den här sidan poängterat många gånger. Vi behöver en gemensam beredskap som innebär att vi som land klarar oss vid en pandemi eller krig. För hur mycket vi än bunkrar själva kan vi inte kompensera för en svensk matbrist.

Och frågan är också varför Sverige inte bunkrar. När svenskarna gör det.

Det är faktiskt lika obegripligt som att det finns politiker ute i landet som två år in i en pandemi inte lyckats börja skapa beredskapslagren som vi i årtionden vetat att vi behöver.

Och också ända fram till 90-talet hade.