Torsdag 22 juli 2021. Vad gjorde jag ens då? Jag vet att jag hade semester, men vad gjorde jag? När jag läser reportagen i Arbetarbladet och Dagens Arbete om Janne Helander slås jag av hur olika samma dag kan vara för människor. Jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde, för Janne Helander hade samma dag kunnat bli den sista.

På morgonen den 22 juli 2021 går Janne Helander till jobbet. Han och hans kollega på Veolia åker till Billerud Korsnäs där de ska utföra ett jobb den här dagen. Rör som transporterar pappersmassa ska spolas rena. Janne beskriver det som ett rutinjobb för Arbetarbladet.

Med sig har Janne skyddskläder i en IKEA-påse. Det är varmt den 22 juli och skyddskläderna är otympliga. Före arbetet ska utföras ska Janne och kollegan testa utrustningen, sedan snabbt äta frukost. Janne tar med sig påsen med skyddskläder, ställer ifrån sig den och stoppar in vattenslangen i röret som ska rengöras.

Hans kollega anropar att det bara är att köra igång. Trycket är inställt på 1000 bar. Vid 3000 bars tryck kan vattnet skjuta igenom betong berättar Janne för Arbetarbladet. Janne trycker igång vattenslangen med en pedal och sedan är olyckan ett faktum. Slangen i röret viker sig och kommer farande tillbaka mot honom. Vattenstrålen träffar Janne rakt över buken.

För Arbetarbladets reporter beskriver Janne vad som händer sedan så här:

"Sedan känner jag att jag blir svag och trillar ner på knä. Då lyfter jag på tröjan, och tarmarna börjar ramla ut ur mig. Det är en massa småbitar och tarmar som bara hänger. Så jag lägger mig på sidan och försöker så gått det går att trycka emot med mina händer."

Kollegan har larmat räddningstjänsten och springer till Janne. Efter det följer två månader på sjukhus. Under sjukhusvistelsen försöker Janne ta livet av sig när livsgnistan försvinner.

Åtta månader och 15 operationer har passerat sedan den 22 juli 2021. Janne Helander är ännu inte helt återställd, fler operationer väntar och exakt vad som hände den där dagen är inte fastställt. Utredningen kring olyckan är ännu inte klar.

Att Janne Helander valt att berätta om sin olycka för Dagens Arbete och Arbetarbladet är enormt viktigt. Precis som hans ord om machokultur. För även om tiden gått åt till operationer och rehabilitering, har Janne också besökt arbetsgivarens filialer och berättat om olyckan och medverkat i en film som spelats in i utbildningssyfte. Janne Helanders ord i Arbetarbladet är ord som behöver upprepas:

"Jag berättade att vi måste få slut på den här machokulturen. Det var det som gjorde att jag struntade i skyddskläderna den där dagen. Jag var nonchalant. Det är en kultur som måste brytas för det fuskas över hela Sverige, hela tiden."

Janne hade tur. Han överlevde sin fruktansvärda olycka på jobbet. Men alldeles för många gjorde det inte under 2021. 2021 dog 44 människor på sina jobb. Pappor och mammor som gick till jobbet och aldrig kom hem. Syskon som aldrig mer kommer svara i telefonen när man behöver prata. Vänner som aldrig igen kommer över på middag. Människor borta för alltid, tomrum som aldrig kommer gå att fylla.

Arbetsmiljö är en fråga om människor som inte går sönder, om vår hälsa och våra liv.

Jannes berättelse visar varför arbetsmiljöarbetet är så viktigt, och varför vi aldrig ska kompromissa med vår säkerhet, eller acceptera arbetsgivare som gör det.

Ingen ska behöva dö eller skadas på sitt jobb.