Annons

Annons

Annons

Annons

Robert Sundberg

ledare socialdemokratisk

Robert Sundberg
Ökat försvarsanslag måste finansieras med höjd skatt

Försvarspolitik

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Övning med Hemvärnet. Foto: Emma-Sofia Olsson / SvD / TT.

Annons

Försvaret får höjda anslag. Och ska få ännu mer höjda anslag. Men de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna vill inte finansiera det med höjda skatter. Det är i så fall svagt av dem. För när försvarets anslag minskades av alliansregeringen gick de pengar som frigjordes till sänkt skatt i form av jobbskatteavdrag. Om tvärt om nu pengar förs till försvaret så bör rimligen skatter höjas för att finansiera det, åtminstone delvis.

Kriget i Ukraina gör att en stor majoritet av partierna nu är överens om att öka anslagen till försvaret. Anslagen har dessutom redan ökats perioden 2014 till 2022 med 80 procent, från drygt 40 miljarder kronor till cirka 75. Nivån ska öka ytterligare till 2025, till nästan 90 miljarder. Utöver dessa planerade ökningar ska ytterligare nästan tre miljarder kronor tillföras försvaret nu i vårbudgeten.

Annons

Annons

Och en stor ökning för att nå en nivå på anslagen till försvaret som är på två procent av bnp, brutto national produkten (summan av landets årligen producerade varor och tjänster), diskuteras det nu om hur snabbt det ska uppnås, till 2025 eller något annat år. Med den redan planerade ökningen motsvarar anslaget 2025 på 90 miljarder cirka 1,5 procent av bnp. Ska det vara två procent innebär det mellan 25 och 30 miljarder kronor mer, mellan 115 och 120 miljarder kronor.

Det är alltså avsevärda belopp som försvarets årliga anslag kan komma att höjas med, 30 miljarder kronor mer i nivå utöver de planerade höjningarna, fram till 2025 som är på fem miljarder kronor mer per år. Försvaret får med de höjda anslagen resurser till en rad förbättringar och volymökningar, av vapen, vapensystem, ammunition, antal utbildade soldater, antal tjänstgörande befäl, utbildningsplatser, enheter inom vapengrenarna och nya vapen som cyber och drönare och annat.

De många avtal som Sverige slutit med länder och grupper av länder har också förbättrat Sveriges säkerhets- och försvarspolitiska förutsättningar. Den främsta samarbetspartnern är Finland. Men den viktigaste är nog USA. Storbritannien är också en viktig partner för Sverige. Och med det landet och flera andra är Sverige med i Joint Expeditionary Force, en expeditionsstyrka. Den säkerhetspolitiska dimensionen finns även i EU och den ska gälla för EU om ett land i EU utsätts för ett väpnat angrepp.

Trots dessa försvarspolitiska samarbeten och avtal har en debatt om medlemskap i Nato startat i och med utbrottet av kriget i Ukraina. Enligt ett uttalande i SVT:s ”30 minuter” av statsminister Magdalena Andersson (S) utesluter hon inte ett svenskt Nato-medlemskap. Men en säkerhetspolitisk analys ska göras nu de närmaste veckorna innan något beslut tas gällande medlemskap i Nato.

Annons

Annons

Hur det än går med Sveriges säkerhetspolitiska vägval, om det blir ett medlemskap i Nato eller inte, måste en del saker påtalas. En är att när Sverige var alliansfritt, och fram till 1992 neutralt, anslogs en hög andel av bnp till försvaret. Ännu 1997 var den två procent, nästan 40 miljarder kronor mer än i dag räknat i dagens penningvärde. På 80-talet var nivån tre procent av bnp och fram till mitten av 70-talet 3,5 och på 60-talet runt fyra. I mitten av 70-talet var Sverige världens fjärde eller femte rikaste land räknat per invånare, efter USA, Schweiz och Luxemburg. Sverige hade alltså råd med det på den tiden.

Att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna är ovilliga att höja några skatter alls för att finansiera ökade försvarsanslag är svagt och dåligt av dem. Var ska pengarna komma från?

För att backa upp alliansfriheten och neutraliteten behövdes ett starkt försvar som kostade mycket. Om ett land ska stå utanför en militär allians, som Nato, måste det lägga mycket pengar på sitt militära försvar. På 80-talet trodde få att ett krig skulle komma att föras bara mot Sverige, från den troliga fienden Sovjetunionen. Ett storkrig var den dominerande risken. Sovjet skulle bara kunna sätta in en mindre del av sina trupper mot Sverige i ett sådant.

Oavsett hur det går med ett Natomedlemskap för Sverige är det så att ökningar av försvarets anslag måste finansieras med höjda skatter, åtminstone till en del. Närmast får vi se om regeringen kan få med andra partier på att finansiera försvarets nästan tre extra miljarder i vårbudgeten. För ytterligare höjningar måste höjda skatter finnas som finansiering. När alliansregeringen 2007 beslutade att minska försvarsanslagen med en tiondel, drygt fyra miljarder kronor, var det för att finansiera sänkt skatt i form av jobbskatteavdrag.

Annons

Annons

Att återinföra den värnskatt som togs bort nyligen och som gav staten sju miljarder kronor per år då den fanns vore en lämplig delfinansiering av höjda anslag till försvaret. Att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna är ovilliga att höja några skatter alls för att finansiera ökade försvarsanslag är svagt och dåligt av dem. Var ska pengarna komma från? Ska det inte finansieras så att det leder till ökat budgetunderskott, ökad statsskuld och sämre statsfinanser? För det är väl inte en sämre offentlig välfärd, med bland annat försämringar för de som är sjuka och arbetslösa, som ska finansiera den militära upprustningen?

Annons

Annons

Till toppen av sidan