Liberalerna hette länge Folkpartiet. Tidvis har partiet haft 20 procent i mätningar, som 1985 med ledaren Bengt Westerberg. Lars Leijonborg (L) var nära bli statsminister 2002. Liberalerna har anor, var länge centrala i svensk politik.

Bland välutbildade har partiet haft högre stöd än sitt rikssnitt. Den liberala ideologin medför debattlusta. Partiet spretar ofta i åsikter trots litenhet. En dragkamp mellan vänster och höger finns i partiet och bland medlemmar, mellan socialliberalism och marknadsinriktad högerliberalism.

Tyvärr för L har väljarna svikit. Partiets position höger om mitten ger en otydlig profil. I skalan som rör kulturfrågor, GAL-TAN, har L också hamnat runt mitten. Mer tydliga partier på båda skalor har haft lättare att vinna väljare. Leijonborg överflyglades 2006 av Reinfeldts breddning av Moderaterna. Jan Björklund lyckades inte heller få mer än 6-7 procent. L har nått ut med sin politik, men inte fler än 5,5 procent har röstat på L.

Efter januariavtalet med flera framgångar för L avgick Björklund. Partiets siffror var då nedåtgående runt fyra procent. Liberaler som ville ha M-statsminister kunde inte rösta på L, som röstat nej till Kristersson. Nyamko Sabuni blev sommaren 2019 ny L-ledare. Förhoppningar knöts om tydligare politik och uppgång i väljarstöd. Det blev tvärt om. Stödet föll till två procent. De flesta av de (få) välutbildade väljare som sympatiserat med L lämnade partiet. Inga andra tillkom.

Sabunis uttalanden var ofta konstiga eller svårbegripliga. Partiet var fortsatt otydligt. Att Sabuni fantiserade om att fly till Nato-Norge i händelse av krig framkom dock tydligt. L övergav januariavtalet i mars 2021 och släppte stödet för S-statsministern i somras (efter misstroendeomröstningen mot Stefan Löfven). Sedan var L-linjen en M-statsminister som skulle ha SD i sitt regeringsunderlag. Ett SD som politiskt liknar det Ny Demokrati vars ledarduo tidigare L-ledaren Westerberg inte ville sitta i samma soffa med.

Sabuni stödde en M-statsminister, likt SD och KD. Det vill majoriteten i ledningen för L. Sju av tio röstade för det i mars 2021. L må likt M vara för Natomedlemskap, kärnkraft och en del annat, men får inte mer än två procent i väljarstöd. Det är inte bara den nu avgående Sabunis fel, men hon underlättar inte.

Likt Maria Leissner och Anna Kinberg Batra prövades Sabuni aldrig i ett riksdagsval utan föll på låga opinionssiffror. Det säkra valet som ny L-ledare kort tid innan valet är väl inhopparen nu Johan Pehrson. Att chansa på någon mer oprövad riskerar bli en ny Sabuni.