Klimatforskare och aktivister är en rationell sort. Det inser jag när jag sitter på Chinateatern i Stockholm och lyssnar på bland annat DNs kulturchef Björn Wiman som från scenen talar om att kunskap är avgörande för att rädda klimatet.

Jaså?

Lite som vi stoppat världssvälten, rasismen och bristen på jämställdhet med kunskap?

Innan alla dina proppar går är det lika bra att säga det självklara; kunskap, forskning och fakta är viktigt. Bara om vi kan se problemet kan vi lösa det. Självklart ska vi lyssna på forskarna.

Men Greta Thunbergs framgångar handlar inte om fakta eller att människor lyssnar på forskare, vilket är hennes uppmaning. De handlar om hopp. Om att människor tror på Thunberg, lyssnar på henne och att hon skapar en känsla hos människor som får oss att vilja agera. En känsla av att vi faktiskt kan förändra framtiden tillsammans.

Människor är inte rationella. Och politiker är styrda av opinionen. Det är landskapet vi har att manövrera i oavsett vilken förändring vi vill åstadkomma. Den som vill skapa politisk förändring måste skapa opinion för sin sak. För när opinionen är tillräckligt stark har våra politiker inte några andra alternativ än att agera.

Men klimatopinionen är ju stark. Så varför händer så lite? Nästan 90 procent tycker frågan är avgörande och 70 procent säger sig vara beredda att göra uppoffringar. Ett av skälen är att klimatopinionen är en positiv opinion.

Och även om majoriteten av befolkningen anser att klimatfrågan är viktig är det också en tyst opinion. Till skillnad från arga män som vill ha lägre bensinskatt och att Sverige ska stänga sina gränser. Utom för flyktingar från Ukraina. Det är förmodligen ett viktigt skäl till att klimatopinionen ignoreras politiskt. Vi är inte tillräckligt arga. Vi vill bara att allt ska bli bra.

När jag lyssnar på Johan Rockström drabbas jag av känslan av att befinna mig i en plats i tiden vi kommer se tillbaka på i framtiden med ett konstaterande om att vi gjorde fel. Vi borde ha agerat. Men gjorde det inte. När vi når den punkten kommer det vara för sent. Vi kan förändra nu. Precis som kriget i Ukraina hade kunnat undvikas om vi bara agerat tidigare. Vi borde ha agerat. Men gjorde det inte.

Vi lät Putins diktatur hållas därför att Putin är kapitalist och sitter på enorma fossila tillgångar vi fortsätter vara beroende av. Vi säger att vi hatar kriget, men agerar inte kraftfullt mot att våra politiska ledare fortsätter göra affärer med Putin när man köper hans gas och olja. Fakta är viktigt. Men handling har genom historien krävt att vi stått inför fullbordat faktum. Oavsett om det handlat om att stoppa Hitler eller Putin. Med klimatet är annorlunda. Vi kan bara vinna om vi agerar nu. När vi står inför fullbordat faktum den här gången kommer vi inte kunna vinna. Då är det ohjälpligt försent.

Med en mening från kvällens musiker Sara Parkman kläs evenemanget av med orden "Det vore bra om ni kunde sluta ta in helsidesannonser från SAS.". Uppmaningen är riktad till DN, kvällens medarrangör. Sedan går hon snabbt över till att spela fiol. Hennes ord gör mig genuint glad, eftersom Parkman med några få ord klär av medelklassens hyckleri i klimatfrågan och sätter ett träffsäkert finger på vad uppoffring faktiskt betyder. Hon har ju rätt.

Det är konstigt att hålla i en klimatkväll, tala engagerat om vilken ödesfråga klimatfrågan faktiskt är och samtidigt finansiera sin verksamhet med annonser från miljöbovar. Det försvagar trovärdigheten i den klimatjournalistik DN ägnar sig åt.

Alla siffror som presenteras den där kvällen är viktiga. Men politik är inte först och främst siffror, och man förändrar inte människor genom att dunka siffror i huvudet på dem.

Hade det varit en framgångsrik metod hade kvinnor och män haft lika lön för lika arbete, tvångsäktenskap inte existerat, Tyskland inte varit beroende av Putins gas och barn inte dött av svält. Men allt det där händer och fortsätter hända. Trots att vi har fakta och kunskap.

Klimatkvällen tar slut. Jag går på toaletten och spolar efter mig med alldeles för många liter vatten.

Vår värld är sjuk.

Klimatfrågan är svår, men samtidigt väldigt enkel.

Vi har satt eld på huset vi bor i.

Det är inte särskilt smart.

Det enda rimliga är att släcka branden.