Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Natobeslut fattat i nationell neuros

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Stort pressuppbåd utanför s-högkvarteret på Sveavägen i Stockholm på söndagen.

Bild: TT

Annons

Söndagen den 15 maj 2022 blev historisk. När socialdemokratin efter ett troligen onödigt långdraget partistyrelsemöte slår fast att Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato, byter svensk historia riktning. Jag ska inte upprepa samtliga argument mot ett Natomedlemskap – jag har tjatat om det på denna sida länge – och heller inte alla argument för, som en närmast unison medial värld tjatat om. Avgörande att peka på just nu är att hela denna hypersnabba process har utspelat sig i något som kan liknas vid en neuros.

Var och varannan svensk går ju omkring och fruktar ett ryskt angrepp på Sverige närsomhelst, trots att risken för det är minimal. Men bara denna helg kunde jag se de två kvällstidningarnas löpsedlar som båda varnade för ryskt kärnvapenangrepp mot Sverige. Och borgerliga ledarsidor jublar nu ikapp: Äntligen är Sverige ett normalt land! Allt störande progressivt borttvättat.

Annons

Annons

Det skrämmer mig faktiskt att s-ledningen och praktiskt alla högre placerade socialdemokrater helt har struntat i den dimension som handlar om alliansfrihetens fördelar för oss och för världen.

Att socialdemokratin svängde så snabbt har sannolikt främst två orsaker. En är valstrategisk. Partiet vill inte se någon Natodebatt under valrörelsen, det vill inte pressas av moderater och andra borgerliga partier som kan exploatera ursinnet över det ryska anfallskriget som vi alla känner. Det skulle ha stört den valrörelse partiet planerade för. Den andra orsaken är givetvis Finlands snabba kantring över till ett Ja till Nato. Trots att det inte automatiskt borde behöva leda till att även Sverige måste gå med, så har det överallt framställts så.

Så (s) gav upp, troligen redan för mer än en månad sedan. Det jag personligen upplevt som allra mest tragiskt är att fördelarna med alliansfriheten aldrig på allvar försvarats. Att svensk säkerhet kommer i första rummet vid varje säkerhetspolitisk bedömning är naturligtvis självklart. Men jag kräver av politiker att de klarar av att tänka i flera dimensioner och en dimension i hela denna fråga handlar givetvis om vilken syn omvärlden nu får på ett Sverige som, varit alliansfritt mycket länge och både haft nationell nytta av det och fungerat som en viktig spelare i fred- och nedrustningsarbete.

Annons

Nu inordnar vi oss i ett militärblock, där USA är den absoluta dominanten och där kärnvapen är ett centralt avskräckningsmedel. En frihetsdimension går därmed förlorad, för oss och även för resten av världen. Och även en säkerhetsdimension: Östersjön lär framöver fyllas med fler militära fartyg och annat från Nato och från Ryssland.

Annons

Det skrämmer mig faktiskt att s-ledningen och praktiskt alla högre placerade socialdemokrater helt har struntat i den dimension som handlar om alliansfrihetens fördelar.

Lägg till detta det uppenbara spel för gallerierna som det  socialdemokratiska partiet faktiskt har bedrivit i form av den så kallade säkerhetspolitiska dialogen med de egna medlemmarna. Att påstå något sådant är inte konspirationsteoretiskt eller ogrundat cyniskt. I den krönika av försvarsminister Peter Hultqvist som Dala-Demokraten publicerar på nätet (den går i papper på tisdag), anger Hultqvist att han bytte ståndpunkt om Nato den 11 april. Han har till och med ett klockslag för händelsen: kl 08.15.

En tidig morgon i försvarsdepartementets betonginklädda och avlyssningssäkra lokal kom han tillsammans med de närvarande militära experterna överens om att enbart ett Natomedlemskap kan ge Sverige den säkerhet landet behöver. Ja, jag fascineras faktiskt över själva miljön där tänkandet bytte riktning: Inte precis i något Folkets Hus där alla kunde delta i en debatt, utan i ett hermetiskt slutet rum, befolkat av experter.

Annons

Och den 11 april? Man får utgå från att också regeringen och partiledningen i stort ungefär vid den tidpunkten ändrade hållning. Vad betyder det? Svar: Att den beramade säkerhetspolitiska dialogen som några veckor senare utspelade sig faktiskt var helt betydelselös.

Hur kommer synen på Nato bland väljarna att se ut om ett halvår, eller ett år? Det är fullt möjligt att den då ser rätt annorlunda ut. Att fatta ett så avgörande beslut i så stor brådska och under så stor oro och i avsaknad av en riktigt bred mångdimensinell debatt är inte ansvarsfullt.

Nej, jag tror inte att s-ledningens Ja till Nato kommer att påverka valrörelsen särskilt mycket. Men på sikt undergrävs på det här sättet tilltron till ett parti.

Söndagen den 15 maj blev – tyvärr - historisk.

Annons

Annons

Till toppen av sidan