Annons

Annons

Annons

Annons

ledare socialdemokratisk

Per Lindvall: "Girig-Sverige - eller när kommer kraschen?"

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Ekonomijournalisten Andreas Cervenka har skrivit en mycket viktig bok om Girig-Sverige. Foto: TT.

Annons

Som nyinträden i journalistskrået på tidningen Finanstidningen i början av 90-talet blev jag, av någon anledning, inbjuden på jakt på Fagerhult med ”grabbarna”. Under middagen vände sig Jag Gulliou mot mig; ”Ekonomijournalist, sa du. Det är väl snäppet under sportjournalister. Ett slags hejaklacksledare, knappast journalistik”. Se där, mitt i solar plexus.

Jag försökte mumla något om att; ”Spänningsromaner, där en greve (Hamilton) springer runt och leker en radikal Bond, är väl inte litteratur”.

Det bet inte. Jag vet inte ens om han hörde.

Sverige har numera enligt Cervenkas lista 541 miljardärer, och där dessas tillgångar numera motsvarar en högre andel av vår BNP än oligarkernas andel i Ryssland.

Annons

Annons

Guillou hade en poäng. Ekonomijournalistgruppen har en hel del tydliga devota och inställsamma inslag, där många, kanske de flesta, med tiden har valt att gå ”all in” och blivit PR-konsulter eller pressansvariga på något företag. Någon har blivit riskkapitalist och någon fastighetshaj.

Dagens Industri, där Andreas Cervenka som har skrivit boken Girig-Sverige (liksom undertecknad) har jobbat, har över tid utvecklats till Svenskt Näringslivs redaktionella gren.

Men denne Andreas Cervenka är ett lysande undantag och hans ”Girig-Sverige” är ekonomijournalistik när den är som bäst, kritisk, upplysande och underhållande. Boken, som är en samling utbyggda krönikor, är en mycket bra beskrivning av det fenomen som har präglat Sveriges utveckling sedan detta 90-tal.

Nämligen, att finansiella tillgångar som har satts i förarsätet för hela den ekonomiska och sociala utvecklingen. Att skapa finansiella värden är det enda som räknas.

Det gäller sedan 90-talet även de företag som staten är ägare till, trots att detta ägande historiskt har bottnat i deras samhällsekonomiska uppdrag. Cervenka visar på hur Vattenfall, Postnord och Samhall har misslyckats med både det första och andra uppdraget.

Sverige har numera enligt Cervenkas lista 541 miljardärer, och där dessas tillgångar numera motsvarar en högre andel av vår BNP än oligarkernas andel i Ryssland. Cervenka lyfter skickligt och trovärdigt fram baksidorna av denna nya verklighet, med de mycket kraftigt växande ekonomiska klyftorna och då inte minst den bråddjupa ravin som har öppnat sig på den svenska bostadsmarknaden.

Annons

Den mellan de som är på rätt sida och äger sin bostad, och de som är på fel, och hyr, eller ännu värre de som står utanför bostadsmarknaden helt.

Annons

Huvudkraften som har drivit dessa vidgande klyftor är framför allt de sjunkande realräntorna. De som har ägt tillgångar, i synnerhet belåningsbara tillgångar och som har utnyttjat denna hävstång, har med det favorituttryck, som Cervenka har fångat, kunnat göra en ”resa”.

En hel bransch, rikskapitalbranschen, har fått sin huvudsakliga näring ur detta fenomen, som de själva, hur mycket de än vill tro, inte har haft något inflytande över.

Men även politiska beslut har stärkt denna termik. Det gäller de slopade arvs- och förmögenhetsskatterna, där Sverige numera är ett av de mest ”generösa” länderna i världen. ”Skatteparadisen” Luxemburg och Schweiz har kvar dessa skatter.

De gäller även sänkta bolagsskatter och slopad reavinstskatt på försäljning av helägda dotterbolag, vilket gör att alla kommersiella fastigheter numera är ”paketerade” i bolag och ger noll i skatt vid försäljning. Detta har gjort att Svenska aktiebolag numera är en etablerad ”parkeringsplats” för internationella fastighetsaktörer som vill minimera skatten.

Till det kan man lägga införandet av de för fåmansbolag mycket gynnsamma 3:12 reglerna, vilka gör det möjligt att flytta löneinkomster till kapitalinkomster och därmed sänka skatten väsentligt. Det handlar om i runda slängar 40 miljarder kronor årligen, som rundar statskassan. En annan är införandet av så kallade ISK-konton, där en låg årlig schablonskatt ersatt den löpande beskattningen på utdelningar och reavinster.

Annons

ISK-sparande har av försvararna beskrivits som en folkrörelse, men Cervenka visar att det framför allt är den rikaste procenten eller rikaste procenten av denna procent som har gynnats mest. ”Reformeringen” av fastighetsskatten har gjort att denna är ”regressiv”, där boende i de allra dyraste bostäderna betalar relativt sett mindre än vanliga dödliga.

Annons

Denna ”finansialisering” av Sverige har byggt upp stora ekonomiska och sociala risker. Den stora pumpen har varit den ökade skuldsättningen hos svenska hushåll och företag. Cervenka har, till skillnad mot Riksbanken och Finansinspektionen, koll på hur våra betalningsmedel skapas. De skapas när bankerna ger ut lån.

Genom att belåna fastigheter och andra tillgångar så skapas nya pengar som letar sig till köp av andra tillgångar som driver upp priset på dessa och ner avkastningen och därmed räntan.

Per Lindvall.

Bild: Christian Larsen

Så har vi skapat en enorm ”termik” i detta system. Cervenka lyfter fram Riksbankens låga styrräntor och även tillgångsköp som en mycket viktigt del i detta och något som har hållit det hela under armarna.

De avslutande kapitlen handlar om att detta inte kan fortsätta. Det är ekonomen Hyman Minskys finansiella instabilitetsteori som testas. Och frågan är bara: När kommer kraschen?

Per Lindvall

Annons

Annons

Till toppen av sidan