Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Turkiets förnedring av Sverige och glädje över Labourseger

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Erdogan hötter med fingret mot Sverige och Sverige säger inte mycket.

Bild: AP

Annons

Den finsk-svenska Natoansökningen har hitintills blivit något av en dyster cirkus. Kommer Erdogan till slut att släppa in Sverige i Nato? Ja, det tror jag nog. Men frågan är vad det kostar. Den svenska regeringen har agerat sällsamt försiktigt för att inte säga undvikande i dialogen med Turkiet, trots de ur alla synvinklar demokratiskt direkt stötande krav som Erdogan kommit med – sluta stödja kurderna i Syrien, utvisa kurder från Sverige. Och den borgerliga oppositionen har inte kritiserat regeringen för det – de vill inte störa endräkten i Natofrågan.

Och redan här betalas ett visst pris i anseende för Sveriges del: Vårt rykte i världen som en gång en kaxigt alliansfri och fredsinriktad nation har redan börjat bli litet skamfilat.

Annons

Annons

Och redan här betalas ett visst pris i anseende för Sveriges del: Vårt rykte i världen som en gång en kaxigt alliansfri och fredsinriktad nation har redan börjat bli litet skamfilat. Innan den svenska Natoansökan lämnades in skulle Sverige ha reagerat med högt och berättigat tonfall mot Turkiet. Nu är det lågmäldhet som gäller. Det bådar inte gott. Såväl Ann Linde som Magdalena Andersson gör just nu ett rättså platt intryck. När Sverige väl passerat den trånga orten och blivit Natomedlem, kanske de kan bli litet mer synliga igen.

Ofta förs argumentet fram att Erdogan egentligen vill vinna litet fördelar från amerikansk sida och att detta inte alls handlar om Sverige. Men skulle det vara så, och skulle Turkiet till slut få något slags betalning av t ex USA för att släppa in Sverige – ja, då är ju också det ett dystert pris för övergivandet av alliansfriheten som i slutändan riskerar att betalas av oppositionella i Turkiet.

Intrycket är starkt att Erdogan inte alls är lika arg på Finland som på Sverige. Finlands statsminister sa sig i helgen också kunna ge Turkiet garantier. Vad då för garantier?

Själv förblir jag Natomotståndare och ser på denna cirkus utan att kunna skratta. Beslutet att gå med i Nato var helt enkelt inte tillräckligt genomtänkt.

*

Gläder mig åt australienska Labours valseger. De fick visserligen ingen egen majoritet och tvingas nog till en hel del förhandlingar med andra partier. Men det är glädjande: Partiledaren Anthony Albanese hade säkert viss nytta av sina tydliga arbetarklassrötter. Han växte upp med en ensamstående mamma i allmännyttans bostäder. När han talade om mer resurser till äldrevård, till barnomsorg och höjda minimilöner gjorde han det med betydande trovärdighet.

Annons

Annons

Lika viktigt är att Australien nu kanske slår in på en grönare politisk väg, med hårdare utsläppsmål. Kontinenten är ofta hårt drabbad av torka och återkommande bränder.

Eller är det högerpartiernas svaghet mer än socialdemokratins styrka som förklarar den röda vågen? Jag vet inte.

Men nu börjar också ett större mönster skönjas i västvärlden – det går rätt bra för socialdemokratiska partierna, i Tyskland, i Norden, i Nya Zeeland och på många andra ställen. För bara några år sen gällde alla undergångsvisioner socialdemokratin, som tappades på styrka både av högerpopulism och av en alltmer bleknande ideologi. Nu ser det möjligen inte så illa ut längre.

Eller är det högerpartiernas svaghet mer än socialdemokratins styrka som förklarar den röda vågen? Jag vet inte. Någon visionär kraft syns inte riktigt i de s-ledda regeringarna. Men jag gläder mig åt att en arbetarson blivit premiärminister i Australien.

Annons

Annons

Till toppen av sidan