Johan Pehrson och hans Liberalerna gillar det här med ordningsvakter. Sverige ska ha fler ordningsvakter och staten ska gå in och stötta kommuner som anser sig behöva fler av dem på gatorna. För att sköta arbete ute i kommunerna som egentligen borde skötas av polisen.

Det kan man såklart tycka. Att Johan Pehrson tycker det är däremot problematiskt. Han är nämligen delägare i ett vaktbolag har en granskning i Aftonbladet visat.

Det här tycker inte Johan Pehrson är ett problem. Grötmyndigt låter han istället meddela skriftligen till Aftonbladet att:

”Mitt ägarskap följer det regelverk som finns för förtroendevalda riksdagsledamöter och är transparent redovisat”

Pehrson äger ungefär tio procent av företaget KB18 Företagsförädling enligt den granskning Aftonbladet gjort. Ett företag som äger och driver andra företag. Ett av företagen i portföljen är Securus som bland annat tillhandahåller ordningsvakter.

Journalister som ställer frågor upplevs ofta som jobbiga. Det verkar Johan Pehrson också tycka att de är. I vilket fall har han inte varit särskilt pratsam utan istället ägnat sig mer åt skriftlig kommunikation med journalisterna som ställt frågor. Det brukar se ut så när granskningar uppdagar otrevligheter om politiker. Tidigare pratglada politiker blir då istället mer intresserade av skriftlig kommunikation. Inte så konstigt.

Det är lättare att styra ett samtal och budskap skriftligen än vad det är om man måste svara på frågor muntligen. I bästa fall (för politikern) självdör frågan dessutom då. Men särskilt bra för demokratin är det inte. Väljarna förtjänar mer, och den partiledare och riksdagsledamot som faktiskt på riktigt tycker att den inte gjort något fel borde kunna argumentera för detta oavsett kommunikationsform.

Även om Johan Pehrson följt regelverket betyder det inte att vad som uppdagats kring hans investeringar är lämpligt. Det verkar även Pehrsson förstå, givet de ganska lömska formuleringar kring vad hans engagemang i bolaget egentligen betyder.

Ett tips är för övrigt att som som väljare försöka lyssna efter vad som inte sägs när politiker ertappats med fingrarna i syltburken. Det gäller även i fallet Johan Pehrson och bland annat den här formuleringen:

"Sedan jag återgick till politiken är jag passiv ägare i KB18 utan någon roll i varken styrelse eller i det operativa arbetet."

Någon tyckte nog att man var ganska smart när man skrev ihop raderna ovan. Det är man inte. Även om Johan Pehrson är passiv ägare blir han rikare om Liberalerna framgångsrikt driver politik som gör ordningsvakterna fler runt om i landet. Eller skulle i alla fall kunna bli det. Det är inte beroende av vare sig några styrelseuppdrag eller om Pehrson jobbar operativt eller inte. Det är istället knutet till hans ägarskap.

Det här är såklart inte korruption. Men även om det Johan Pehrson ägnar sig åt inte är korruption är steget inte heller sådär jättelångt till just korruption. För det blir ganska konstigt att någon kan sitta i riksdagen och driva på för mer pengar till ordningsvakter, och samtidigt ha ägarintressen i ett företag som tillhandahåller ordningsvakter.

Vilket betyder att om reglerna gör det möjligt att som partiledare och riksdagsledamot agera på det här sättet, är det nog dags att ändra på reglerna.