Måndagen den 13 juni var det ett reportage i DD om brister på ett demensboende i Borlänge, rubriken var "Boende av dementa får kritik av anhöriga".

Så bra att dessa anhöriga Ewa Sundqvist, Kristina Eriksson och Britt-Marie Säfström träder fram. Här påtalas att det saknas resurser i form av personal, att boendet är mest en förvaring, och brist på kommunikation mellan personal, anhöriga och ledning.

Jag med fler, känner precis igen den här kritiken från ett demensboende i Orsa förra året. Där upprepande samtal och möten med ledningen inte ledde till någon förbättring. Det är bara att beklaga att dessa dåliga omvårdnadsbrister fortsätter runt om i landet.

Frågan är om det hjälper att ta kontakt med lokala politiker för att påvisa brister. Förmodligen har kommunpolitikerna oförmåga att sätta sig in i hur illa det kan vara på demensboenden.

Min slutsats är att det ofta blir mer betoning på sorg än äldreomsorg.

Det vore intressant om riksdagspolitikerna vågade debattera dessa stora brister i äldreomsorgen innan valet i höst. Staten satsar ju även pengar till äldreomsorgen, men hur används pengarna?

Christina Börjesson