Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Midsommar och socialism

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Sommarälven. Foto: Göran Greider.

Annons

Hit har jag alltså kommit: Midsommar. Jag ska titta efter den nyutnämnda nationalfjärilen: Citronfjärilen. Att stå vid en äng och se fjärilar fladdra över det höga gräset – jag brukar alltid tänka att de ser ut som barn som lär sig cykla. De liksom ramlar omkull på blommorna.

Men hit har jag kommit: Till den verkliga nationaldagen.

Att stå vid en äng och se fjärilar fladdra över det höga gräset – jag brukar alltid tänka att de ser ut som barn som lär sig cykla. De liksom ramlar omkull på blommorna.

När jag i december förra året vaknade upp ur respirator visste jag inte ens vilket år det var – drömmarna jag haft var fortfarande mer verkliga än det verkliga omkring mig - och jag kunde inte resa mig ur sjukhussängen. I slutet av januari kunde jag släppa rullatorn och gå för egen maskin. Helt återställd är jag inte. Hörde jag en fysioterapeut säga att för varje dygn i respirator tar det en månad att återhämta sig?

Annons

Annons

Jag fyller sextiotre i år. Jag borde ha några årtionden kvar. Men några gånger förra året och början av det här året såg jag ibland bara en lång uppförsbacke framför mig och högst uppe på krönet – ja, vad? Jag har aldrig varit rädd för att dö, men kan inte veta hur det känns en gång när man väl står där – eller snarare ligger – på krönet. Man är sällan så modig och lugn som man inbillar sig.

Men midsommar! Jag ska gå längs vägrenarna och se allt som blommar eller ströva med hunden längs älven och beundra färgspelet när solen går ner; älven är ett geni på färger, en fransk friluftsmålare från förrförra seklet.

Nej, jag är inte ledig på ett tag än. Men ju äldre man blir, desto mer betyder sommardagarna, särskilt de allt ljusare nätternas sommardagar.

*

Jag är socialist. Numera får jag ibland nästan påminna mig om det, eftersom ordet socialism har blivit alltmer sällsynt i den politiska debatten. Socialdemokraterna nämner knappt längre ordet. Vilket är dumt: Det finns en hunger efter ideologi och grundläggande maktanalys och den kan i längden aldrig tillfredsställas av högernationalisternas galna läror.

Varifrån kommer samhällets rikedomar? Vilka har arbetat ihop dem? Och vilka slags samhällen kan vi förställa oss efter den kapitalism som uppenbart inte är kompatibel med en levande biosfär och ett jämlikt och fungerande samhälle?

Antisocialisterna är däremot fullt verksamma. När jag på sociala medier skriver ut det där idag nästan illegala ordet, socialist, vaknar hela bataljoner av rabiata antisocialister till liv. Ofta menar de otroligt nog att Sverige är en renodlad socialistisk stat. Jag häpnar alltid över de där reaktionerna. Sverige är idag genompräglat av marknadsdoktriner, det är ett högerland där klassklyftorna är större än på mycket länge och vad gäller antalet miljardärer per capita ligger Sverige numera i en tätposition.

Annons

Annons

Jag är socialist. Numera får jag ibland nästan påminna mig om det, eftersom ordet socialism har blivit alltmer sällsynt i den politiska debatten.

Beviset som de där rabiata antisocialisterna lyfter fram på att Sverige är en socialistisk stat brukar vara att socialdemokratin innehaft regeringsmakten i åtta år. Men själv gör jag snarare denna analys: Den ekonomiska makten ligger starkare än på mycket länge hos kapitalister och storbolag och den mediala makten domineras av liberala och konservativa opinionsbildare. Den sittande s-regeringen brukar jag därför likna vid en liten jolle på ett marknadsliberalt hav, eller ännu bättre: en månlandare i ett öde kraterlandskap.

Är hela Sverige ockuperat av marknadstänkandet? Nej, det finns en liten tidning i Dalarna som håller ut, Dala-Demokraten, såsom Asterix och Obelix by höll ut mot romarna. De borgerliga konkurrenterna försöker misskreditera oss så ofta de kan. Men vi finns kvar.

Även denna midsommar.

*

Dagarna kring midsommar är de friaste dagarna jag vet. Gräset växer hejdlöst och utstrålar ett smittande självförtroende. Vid porten till högsommaren känns det alltid som att man är på väg att äntligen slinka ut ur det beståendes bur. Dagspolitiken sjunker undan. Istället siktas de stora kriserna vid horisonten: Klimatet, ojämlikheten.

Men krigen pågår, mot planeten, mot Ukraina, mot människors spontana känsla för rättvisa. En tankfullhet kommer över de flesta av oss någon ljum sommarkväll.

Ta den tillvara!

Jag önskar alla en glad midsommar!

Annons

Annons

Till toppen av sidan