Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Den svenska regeringen kryper inför Erdogan

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Möte i Madrid. Foto: TT.

Annons

I övre raden stod den turkiske presidenten Erdogan och såg ner på dem satt nedanför honom: statsminister Magdalena Andersson och Finlands president Sauli Niinistö. Så såg det ut på ett av fotona från uppgörelsen i Madrid mellan Turkiet och Sverige och Finland. På ett annat stod Erdogan i mitten av uppställningen, med Natos Jens Stoltenberg på ena sidan och de svenska och finska politikerna på den andra.

Erdogan ser bistert nöjd ut på alla foton. Finlands president ser också nöjd ut, rentav glad. Ann Linde och Magdalena Andersson ser inte lika sprudlande ut – vill man kan man hitta spår av skam och osäkerhet i deras ansiktsuttryck. Och jag letar förstås efter sådana spår.

Annons

Annons

Erdogan ser bistert nöjd ut på alla foton. Finlands president ser också nöjd ut, rentav glad. Ann Linde och Magdalena Andersson ser inte lika sprudlande ut – vill man kan man hitta spår av skam och osäkerhet i deras ansiktsuttryck. Och jag letar förstås efter sådana spår. Jag menar att Sverige nu rear ut de värderingar man tidigare haft. Det vi bevittnar är ett historiskt skifte.

Sveriges fria röst i världen har helt enkelt kraftigt försvagats. Medlemskapet i en kärnvapenbestyckad militärallians är viktigare än allt annat.

När jag ser den tre sidor långa uppgörelsen med Turkiet står det klart att Sverige har vikt ner sig. Det är faktiskt omöjligt att se det på annat sätt. En central mening i det dokument som undertecknats är detta: ”Som blivande Natomedlemmar kommer Finland och Sverige ge fullt stöd till Turkiet mot hot mot dess nationella säkerhet.” Och vi vet ju att Turkiet känner sig hotade även av de kurdiska IS-bekämparna i Syrien. Uppgörelsen rymmer formuleringar om utlämning av terroristmisstänkta från Sverige till Turkiet – där tusentals oppositionella sitter fängslade - som ger rysningar av obehag. Stycket som öppnar för förnyad vapenexport till Turkiet är inte precis lugnande det heller.

Den svenska regeringen har vikt ner sig. Det är omöjligt att tolka det på annat sätt. Och regeringen kommer givetvis inte att få mycket kritik för det heller: Den borgerliga oppositionen jublar över att ett svenskt Natointräde nu ryckt mycket närmare och från det hållet behöver regeringen inte frukta någon kritik. Borgfred gäller. Eller kanske är det rätta ordet snarare: Borgarfred. När Sverige seglar mot Nato med ny vind i seglen är det en av de största segrarna för borgerligheten på ett halvsekel. Och en förlust av det som varit ett särmärke för socialdemokratin: En alliansfrihet som gav Sverige en skarp röst i världen.

Annons

Annons

Vänsterpartiet och Miljöpartiet lär protestera. Men en stor majoritet av riksdagens politiker ger sitt godkännande till denna historiska uppgörelse. Och mitt intryck är också att de flesta svenskar nog tyvärr tycker att det här är bra. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Sverige befinner sig i ett slags krigsneuros. Det är den neurosen som gör det möjligt för en regering att krypa inför en auktoritär regim som den turkiska utan att det väcker ilska.

Socialdemokratin och s-ledningen har förmodligen uppnått sina taktiska syften: att ordna en valrörelse där Natofrågan inte är uppe till debatt. De säkerhetspolitiska frågorna har överlämnats till diplomater, regeringar, militärexperter så som det brukar vara och vanligt folk ska hållas så långt borta från säkerhetspolitiken som möjligt.

Men Sverige kryper inför en auktoritär regim. Det är pinsamt att bevittna.

Annons

Annons

Till toppen av sidan