Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Fröken Ottil i Gagnef lever än!

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Bokstaven G i Ottilia Adelborgs blomsteralfabet! Foto: Göran Greider.

Annons

Vänner! Vi står här på konsthistorisk mark!

För mer än ett sekel sedan flyttade Ottilia Adelborg för gott hit till Gagnef. Det var den 15 juli 1903. Då hade hon många gånger förut varit i Dalarna men nu flyttade hon och hennes systrar hit för gott och hon bodde här fram till sin död. Hon kallades allmänt Fröken Ottil av folk här på bygden. Och hon blev verkligen en del av denna bygd.

Runt förrförra sekelskiftet kunde det ibland formligen välla in konstnärer och turister till Dalarna och lokalbefolkningen var inte alltid så glad över de lystet nyfikna blickarna som riktades mot deras byar och gärsgårdar och kläder. Dalaromantiken och nationalromantiken flödade, så som den faktiskt gjort ända sen dess. Men på bymöten kunde ilskna bybor kräva ett Ut med turisterna!

Annons

Annons

I ett läge där den biologiska mångfalden överallt är hotad får Prinsarnes blomsteralfabet liksom en ny lyster. Och det kommer den att ha i generation efter generation. På bokstaven L är det inte ens en lupin som är avbildad. På hennes tid hade de ännu inte tagit över några vägrenar.

Det kravet gällde inte fröken Ottil. Hon blev alltmer omtyckt, därför att hon verkligen var på djupet intresserad av olika gamla dalatraditioner, som till exempel knyppling. Hon ritade och målade av många människor i trakten. Hennes akvareller är känsliga och man känner kärleken hon kände inför dem som stod modell.

Men hit till Gagnef kom också många av hennes konstnärsvänner, såsom Hilma af Klint. De var vänner sedan konstutbildningen i Stockholm. Det är svårt att tänka sig två mer väsensskilda konstnärer – men de blev vänner. När Ottilia dog undrade Hilma ibland hur väninnan hade det i den spiritistiska andevärld som Ottilia aldrig trodde på – hon var på ett helt annat sätt jordnära.

Men de kände gemenskap. Båda kämpade som kvinnliga konstnärer i en värld där kvinnor ännu inte fått något svängrum. Senare skulle exempelvis Elsa Beskow dyka upp här i Gagnef.

Hur känd är Ottilia Adelborg idag? På tok för litet, skulle jag säga. Hon var en lågmäld pionjär, både för kvinnors rätt att syssla med konst och för en mer progressiv syn på barn. Uttrycket barnets århundrade blev på nittonhundratalet ett fredligt slagord, myntat av Ellen Key, för en mindre hård syn på barnuppfostran och ett synsätt som till slut också tog form i allt från förbud mot barnaga och en utbyggd barnomsorg.

Annons

Annons

Ottilia Adelborg. målad av konstnärsvännen Ellen Jolin 1909. Foto: Göran Greider.

Och Ottilia Adelborg blev en av de allra första svenska barnboksförfattarna och räknas ibland även som den första svenska serietecknaren.

Hennes bok Prinsarnas blomsteralfabet blev en av de tidiga succéerna. I första upplagan var det enbart bilder av barn och bokstäver. Men i andra upplagan skrev hon till små men mycket charmiga verser. Varje bokstav har en blomma. Min egen bokstav är gullvivans G.

Men Ottilia blev rådlös inför bokstaven X – det fanns ju ingen blomma som började på X! Så därför skrev hon så här:

Och här får jag med skammen stå,

Ty varken sticka eller strå

Med denna bokstav börja må.

När jag läste det där tänkte jag på en av mina favoritblommor som faktiskt börjar med X – rosenskäran Xanthos! Den är citrongul. Men den sorten fanns inte på hennes tid. Men det växtnamnet börjar med ett X! Så till Ottilias ära skriver jag till en liten vers för bokstaven X:

Visst finns det ett blommande X

och jag tänker då inte på hundkex.

Och fast min vers är ganska ful

är Xanthos så vackert fin och gul!

Ottilias blomsteralfabet har aldrig slutat leva. Och skälet till det är nog de där barnen på bilderna. Jag tror att det oftast var så att det fanns levande modeller för varje barn i bilderboken. Det är också något med den märkligt milda färgskalan i hennes bilder. Den är så vänlig, så inbjudande. Hon ska också ha varit väldigt noga med att det blev rätt på tryckerierna. Prinsarnes blomsteralfabet kom ut i många upplagor och den fungerar fortfarande väldigt bra i händerna på barn.

Annons

Annons

Fröken Ottil är fortfarande här med oss. Hennes verk lever. I ett läge där den biologiska mångfalden överallt är hotad får Prinsarnes blomsteralfabet liksom en ny lyster. Och det kommer den att ha i generation efter generation. På bokstaven L är det inte ens en lupin som är avbildad. På hennes tid hade de ännu inte tagit över några vägrenar.

Härmed inviger jag denna utställning!

Kommentar: I torsdags invigde jag sommarutställningen på Ottilia Adelborgmuseet i Gagnef.

Annons

Annons

Till toppen av sidan