Under mina snart 90 år har jag vid flera tillfällen haft förmånen att som lärare och skolledare göra studiebesök vid barnbyn Skå, som Barnavårdsnämnden i Stockholm anlade 1947 med Gustav Jonsson som initiativtagare.

Rapporter och undersökningar hade visat auktoritära och omänskliga uppfostringsmetoder samt straff och aga vid dåtida institutioner.

Den nya verksamheten, som till en början sågs som ett experiment och försöksverksamhet, riktades mot pojkar och flickor 7-15 år ned neurotisk och psykopatisk problematik, som ledde till missbruk, kringdrivande, våld och stölder som följd av beteendet.

Skå-Gustav var barnpsykiatriker och menade, att man måste tokälska alla barn, lyssna och respektera dom, man måste få deras förtroende och ställa rimliga krav utifrån den sociala och känslomässiga utvecklingsfas dom befann sej i.

All behandling bör påbörjas så tidigt som möjligt och helst bör hela familjen vara delaktig. Barnen hade "Det sociala arvet", titeln på en av hans böcker, han följde upp den med "Att bryta det sociala arvet". Han tillämpade psykoanalytiska, sociala och familjedynamiska metoder i sin behandling.

Som mest rymde byn 30 familjer. Det viktigaste och avgörande för att vistelsen på barnbyn skulle ge resultat var lämplig och kompetent personal. Därför spred Gustav sitt  ABC för Barnbyn 1948:

”Redan från första stund på Barnbyn måste du emellertid förstå att olyckliga barn inte brukar bli romantiskt bleka barn med sorgsen blick och stillsamt väsen. Detta är falsk romantik. På Barnbyn befinner du dig i verklighetens värld. Där finner du olyckliga barn som formulerar sin längtan efter förståelse och ömhet på det för dessa barn naturliga språket: svordomar, skällsord, sparkar, knytnävsslag, stölder, skolk, dåligt bordsskick, sexualglosor, fimpen i mungipan och fräckheten i truten.”

Jag har under åren arbetat med olika specialklasser men erkänner, att min inneboende otålighet skulle inte få mig att ta ett jobb på Skå. Desto större respekt har jag för den personal, som påtar sig en "pappa/mamma-roll" och mentorskap, och som borde ha status och lön bättre än gömda generaldirektörer i regeringskansliet.

Barnbyn Skå fick stort inflytande inom den öppna barn- och familjevården både i Sverige och internationellt samt påverkade sociallagstiftningen under lång tid. Gustav var en ständig debattör i media och hyllad som läkare och forskare internationellt. Trots det fick han med sin barnby utstå kritik för den "fria fostran" verksamheten beskylldes för.

Numera är det lätt att komma över "tack" i alla de former, som Gustavs barnby får av de tusentals barn, vilka i vuxen ålder säger att det var tiden på Skå, som innebar vändpunkten i livet.

2005 lades verksamheten på barnbyn ner. Det var som jag kan förstå ekonomiska problem på grund av att kommuner inte ansåg sig ha råd att sända barn och familjer till denna respekterade och väletablerade verksamhet. Vad dom kostar nu kan nissarna räkna ut.

Många, som nu pratar om gäng och ungdomar på glid, säger att man måste börja tidigt. Och det har man sagt i decennier. Men Gustav valde humanism och drev på Skå-satsningen. Nu döljer sig ansvariga bakom statistik och utredningar. Nu väntar myndigheter och politiker tills ungdomarna kan sättas allt längre i fängelse eller institutionell vård  utan adekvat behandling och rehabilitering.

Jag har tidigare fört fram detta som ett alternativ för Brunnsvik. Tänk vilken chans för socialdemokratin och Brunnsvik i samarbete med alla folkrörelseorganisationer att göra ett förnyat avtryck, något som många med mig länge väntat på.

Alf Hjertström