Än en gång har musikerfamiljen Hellgren besökt Betaniakapellet i Sellnäs.

Hur många gånger de har varit i Betania vid det här laget kan jag inte säga på rak arm men en sak är säker, de känns som gamla kära vänner när de återkommer. Lars och Louise Hellgren är "kärnan" som är med varje gång, och sedan förstärks de med något av sina fyra barn - den här gången Sara som bland annat spelade fagott, tvärflöjt och fiol. Ibland har fler av deras barn och inte minst barnbarn varit med.

Det är mycket humor när familjen uppträder, och förutom sina vanliga instrument - piano, tvärflöjter, bastuba, fagott med mera - spelar de med oväntade och annorlunda saker som krycka, kohorn, eltandborstar och annat. Något av ett signum är ballongdjuren som de knyter till i parti och minut och delar ut till barn och vuxna i mötet.

Vi fick höra många vackra och gripande sånger som Håll mitt hjärta, håll min själ, Du måste finnas ur Kristina från Duvemåla, Lina Sandells Blott en dag och Jag kan icke räkna dem alla, Pelle Carlssons Jag håller hans hand och många andra, omväxlande med textläsningar och instrumentala stycken.

Som vanligt hade de också ett potpurri där publiken skulle gissa på vilka djur det handlade om - små grodorna, Pingu, Rosa pantern och många andra. Åttaåriga Nathan var duktigast på att känna igen djuren.

En applådåska hälsade familjen när programmet var slut och som extranummer sjöng de psalmen Bred dina vida vingar. Sedan blev det fika  för alla vid kaffeborden.