Finns det något mer avkopplande än att vandra i en skog? Jag menar en äkta skog med både barr- och lövträd som är framkomlig där varje steg du sätter ner tas emot av marken som om den legat och väntat på att forma sig efter foten. Att få stanna upp och betrakta de höga stammarna och själv stå som ett träd mitt ibland dem, blunda och känna doften av kåda, glömma alla måsten. Ja, numer ser vi skogen som ett slags område för frid, tystnad och vederkvickelse. Skogen är den typ av natur som svenskarna tycker är mest värd att skydda. Vår syn på skogen har sannerligen förändrats.