I sin roman 1984 beskriver George Orwell en värld där tekniken gjort det möjligt för ”Storebror” att i varje sekund följa vad varje medborgare gör. Han beskriver en värld där verkligheten förvrids efter behov och där den offentliga lögnen är regel. Krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka. Vi har aldrig sedan demokratins genombrott på 1900-talet levt närmare den orwellska dystopin än vi gör i dag. Ryssland och Kina står som avskräckande exempel.

Med sitt angrepp mot Ukraina har Putins Ryssland visat färg. Man har öppet visat sitt förakt mot den på lag och internationell rätt byggda världsordningen. Man har för att vidga sitt territorium satt i gång ett krig där lögn, våld och meningslös terror brukas för att mala ner en nation till spillror. Ett krig där alla moraliska betänkligheter och FN-stadgans regel om alla folks rätt att utforma sin egen framtid satts åt sidan. I den ryska synen har den rätten tolkats om till ett ryskt privilegium där folkets vilja dikteras från Moskva.

I Orwells samhälle fanns förutom den övervakande ”Storebror” också ett Sanningsministerium som i varje stund talade om för folket hur världen skulle tolkas och vad som skulle betraktas som sant. All politisk opposition var tystad. Fri press och fria media fanns inte ens kvar som idé.

I Putins Ryssland får det krig som nu pågått i Ukraina i över fem månader inte kallas för krig. Allt som förmedlas om det till det ryska folket kommer från av Putin och staten kontrollerade media. Att som oliktänkande kritisera Putins regim eller berätta sanningen om plundrande ryska soldater, meningslöst dödande eller ryska förluster i det ukrainska kriget är förenat med faran att för lång tid försvinna in i fängelser och korrigeringsläger. Stupade soldater fraktas hem i hemlighet. Kriget får bara beskrivas som ”En specialoperation” för att rensa ut nazister.

I den ryska retoriken är angriparna Ukraina, Europa, NATO och USA – offret Ryssland. För det ryska folket förtigs det att sanningen är en annan. I Orwells värld såg tankepolisen till att ingen statsfrämmande information nådde medborgarna.

Att det långsiktiga mål som Putin och Ryssland satt upp för sitt krig är att helt kunna dominera Europa bekräftas av den ryske utrikesministern Sergej Lavrov. Han, liksom Medvedev, har beskrivit hur Ryssland strävar efter att dominera helt från Vladivostok till Lissabon. Och till att nå dit har man både tid och uthållighet.

För västvärldens demokratier betyder det uttalade ryska målet ett påtagligt hot. Till skillnad från andra internationella avtal och förbindelser reser sig med Ryssland frågan: Kan man mot bakgrund av bombningen av Odessa verkligen lita på med Ryssland tecknade avtal? Hur kommer Ryssland att till slut hantera den nu aktuella exporten av vete från hamnar i Svarta Havet? Fredas den eller börjar man bomba hamnarna för att medvetet driva fram en svältkatastrof i främst Afrika för att så med desperata människor skapa ett hårt migrationstryck mot Europa – ett tryck som skulle kunna sätta solidariteten inom EU för påfrestningar? Redan nu brukar Ryssland gasleveranserna som påtryckningsmedel.

För Europa och den demokratiska världen blir realismen och den kalla analysen i kontakterna med Ryssland allt viktigare. Med Orwells stat i minnet måste den demokratiska världen satsa på att aldrig göra sig beroende av länder som Ryssland och Kina, men väl stå beredd att när hoten och aggressionen växer kunna möta det med såväl hårda ekonomiska medel som med kunskap och stark vapenmakt.

Robert Björkenwall, journalist och utredare

Jaan Ungerson, diplomerad omvärldsanalytiker