Den svenska liberalismen har havererat. Med beslutet att med en busskampanj för kärnkraften göra gemensam sak med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna har Liberalerna med Johan Pehrsson i spetsen limmat fast sig vid ett regeringsalternativ där Sverigedemokraterna kan bli det dominerande partiet. Vid den senaste opinionsmätningen från Novus var SD det största borgerliga parti - fyra procent över Moderaterna.

Att dagens liberaler tappat sin känsla för de viktiga och grundläggande demokratiska värden står tydligt. De som en gång fick dem att i hård strid mot aggressiva högerkrafter gå med Socialdemokraterna för att kunna forma ett jämställt, fritt och av rättvisa präglat samhälle.

För de liberaler som i likhet med Torgny Segerstedt på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning och andra som under 1930- och 1940-talen tog strid mot nazisterna, judeförföljelserna och främlingshatet hade det som nu spelas upp hos dagens liberaler varit ett hån. Att göra någon gemensam kampanj med ett parti med rötter i den bruna politiska myllan hade varit en omöjlighet.

För Johan Pehrsson och ledningen för Liberalerna kan den grund som Sverigedemokraternas politik och parti bygger på knappast vara okänd. Sverigedemokraterna har till och med själva i sin ”vitbok” konstaterat att de har rötter ner till nazism och fascism. I listan finns namn som Leif Zeilon med rörelsen Bevara Sverige Svenskt och Anders Klarström – Sverigedemokraternas första ordförande och medlem i det svenska nazistpartiet ”Nordiska Rikspartiet”. Den i dag 54-årige Johan Pehrsson borde väl komma ihåg de stadigt återkommande kravallerna med skinnskallar och Bevara Sverige Svenskt som utspelade sig den 30 november år efter år under 1980- och 90-talen som hyllning av Karl XII. Nordiska Rikspartiet var aktivt fram till 2009.

Men för Johan Pehrsson och dagens liberaler – med få protesterande undantag inom L - tycks det däremot inta vara något problem. Det tycks inte vara något problem att backa upp en regering med brun-blåa värderingar. Man tycks från liberalernas sida helt ha glömt vad det var som en gång gjorde att ordet liberal var ett skällsord hos varje rättrogen Sverigedemokrat.

För den som betraktar politiken från sidan är det liberala beslutet för ett tidigare så kallat frisinnat parti att kampanja ihop med Sverigedemokraterna ett praktfullt haveri.

I ett läge med en allt mer svårtydd omvärld där liberaler, socialdemokrater och fackliga organisationer i samverkan åter en gång hade kunnat lyfta fram och försvara sanningen väljer Liberalerna och Johan Pehrsson något annat – att ge sitt stöd till en möjlig brun-blå regering. Det är avslöjande.

Robert Björkenwall

frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli m m

Jaan Ungerson

diplomerad omväldsanalytiker