Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratiskSamhällsbärarna – Valet 2022

Göran Greider
Samhällsbärarna!

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

En decemberdag förra året väcktes jag ur respiratorn och såg mig mycket förvirrat omkring. Jag förstod ingenting. På min vänstra sida såg jag när jag vred på huvudet ett leende ansikte men jag visste inte vem det var. Jag trodde först att jag hade blivit kidnappad. Vid något tillfälle precis i början försökte jag höja handen och slå den som satt vid min sida. Som tur var orkade jag inte höja handen.

Hur är det möjligt att samhället är sådant att de som utför arbeten som detta samhälle aldrig, aldrig skulle klara sig utan, nästan alltid har dåliga löner och ofta dåliga arbetsvillkor?

Kapitalismens pyramid. Bilden från 1911, publicerad av Joe Hills fackförening IWW. Överst penningen. Underst samhällsbärarna.

Annons

Annons

Det dröjde några dagar innan jag hade orienterat mig hjälpligt. Det där vänliga ansiktet som jag först sett, lutade sig över mig och sa: Känner du igen mig? Jag skakade på huvudet. Sedan förstod jag: Hon var en av de undersköterskor som i skift vakat över mig medan jag sov i respiratorn. Snart gick det verkligen upp för mig att jag varit konstant övervakad där på intensiven.

Undersköterskorna och sjuksköterskorna är ju professionella yrkesarbetare, de gör sitt jobb och har inte utnämnt sig själva till änglar. Men vad de gör är att bära liv och samhälle. Och de har låga löner och fick inte ens arbetsskorna av arbetsgivaren.

Hur är det möjligt att samhället är sådant att de som utför arbeten som detta samhälle aldrig, aldrig skulle klara sig utan, nästan alltid har dåliga löner och ofta dåliga arbetsvillkor? Det ansvar som den där undersköterskan som vakar över människor som ligger i respirator är lika stort, ja större, än ansvaret hos vilken verkställande direktör som helst.

Eller vilken reklammakare som helst. Eller vilken riksdagsledamot som helst. Det anses av många säker vara en barnslig fråga men det är den mest berättigade frågan av alla samhällsfrågor: Varför är det så ofta så att de som utför det nödvändiga arbete som håller liv och samhälle igång belönas sämst?

Eller saknar status. Att arbeta som sopgubbe står tyvärr inte högt upp i statusrankningen. Men skulle sophämtningen upphöra slutar samhället fungera. Det börjar rentav stinka. Och skulle personalen i hemtjänsten eller förskolan gå i strejk – vilket de borde hitta sätt att göra – skulle det bara gå en dag eller två innan hela det förbannade samhällsmaskineriet stannade av i ett enda stort skrik.

Annons

Annons

När ambulansen dröjer av något skäl, kan plötsligt liv stå på spel. Om direktören kommer försent till sitt morgonmöte står sällan något liv på spel. Och inga liv står på spel om jag inte skulle hinna skriva en ledare på utsatt tid. Somliga bleve nog rentav glada över det.

Dala-Demokratens reportageserie Samhällsbärarna som nu har börjat gå i tidningen är bland det viktigaste som gjorts journalistiskt under denna valrörelse. Ytterst handlar serien om hur de nödvändiga arbetena värderas. I valrörelsen som nu går in på upploppet är det mest skjutningar som diskuteras. Och visst – det måste diskuteras och åtgärdas. Så är det.

Men i varje valrörelse värd namnet borde det stora temat alltid vara: Hur ska vi få tillräckligt med anställda inom de helt livsavgörande sektorerna i samhället? Och den frågan handlar mycket om klassorättvisor och könsorättvisor. Hur ska dessa avgörande arbeten värderas på rätt sätt? Frågan är både filosofisk och ytterst praktisk: De närmaste tio åren kommer frågan om bemanningen i välfärden att bli alltmer akut när andelen äldre ökar.  Men detta syns nästan inte alls i valrörelsen.

För att hårddra det: All politik ligger liksom i respirator. Dala-Demokratens reportageserie om samhällsbärarna är ett sätt att övervaka patienten.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan