Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Vemodets politiska människa

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Kl 13 idag pratar jag om trädgård på Hildasholm i Leksand. Den årliga skördefesten går av stapeln och sedan många år tillbaka brukar jag vara där. Något valmöte blir det inte, men jag kan säkert smyga in någon politisk uppmaning mellan varven. Men nu i september kan man blicka tillbaka på sommaren med det stora vemodet i kroppen – ännu en svunnen sommar – och även om mycket ännu blommar i trädgårdarna, så kommer den där känslan nu i september: Förgängelse. Tiden går inte att hejda.

Jag tror på den vemodiga människan. Det är en varelse som inte är besatt av nuets handlingskraft. Som genomströmmas av mildare och mer försonliga vindar och ställer frågan: Vad blev det av mitt liv? Vad har tiden gjort med oss alla? Sådana människor blir inte fanatiska.

Annons

Annons

Visst kan hundar se vemodiga ut! Foto: Göran Greider.

Vemod i valrörelsens spurt? Det låter som en omöjlig kombination. Men även hos den mest uppjagade politiker kommer nu nog nu emellanåt den där känslan som är en av de mest kännetecknande för människan. Katter tror jag aldrig känner vemod. De är nuets zenbuddistiska mästare. Möjligen kanske hundar känner vemod. Min gamla hund Stina kan ibland ligga i gräset och se väldigt tankfull ut. Kanske singlar minnesfragment av femton somrar genom hennes medvetande.

På eftermiddagen måste jag sedan kasta mig på tåget. Jag ska agera DJ på en valfest på kulturhuset i Stockholm på kvällen. De flesta låtar har jag redan valt – ofta snabba, dansanta låtar. Men i alla fall en sång full av vemod ska vara med på min spellista: När Monika Zetterlund sjunger:

Var blev ni av, ljuva drömmar

om en rimligare jord

Ett nytt sätt att leva?

Var det bara tomma ord?

Var är de nu, de som påstod

att dom hade alla svar

Men svek alla oss och

valde makten? De är kvar

*

En vecka kvar till valdagen. Mitt intryck är nog att det folkliga engagemanget under denna valrörelse varit svagare än tidigare. Jag tror att det kan bero på att över hela valrörelsen hänger en känsla av att ingen av oss faktiskt kan veta vad den vinnande sidan kan genomföra för löften: Valresultatet, vilket det än blir, kommer att följas av trassliga förhandlingar. Socialdemokratisk politik kanske blandas ut med nyliberal politik när centern ska med.

Annons

Annons

På den andra sidan är splitringen stor mellan de olika partierna, i alltifrån synen på biståndet (som flera högerpartier vill minska drastiskt) till a-kassan.

En ovisshet över alltsammans alltså, och det gör valrörelsen svårare.

Men skulle högerblocket vinna väntar en historisk vändning: Ett parti med rötter i högerextrema miljöer och fortfarande svårt präglat av detta arv får stort inflytande på regeringsmakten. Det har aldrig hänt förr i svensk politisk historia och det är en mardröm om det skulle inträffa.

*

Jag återvänder till vemodet. Jag tror på den vemodiga människan. Det är en varelse som inte är besatt av nuets handlingskraft. Som genomströmmas av mildare och mer försonliga vindar och som ställer frågan: Vad blev det av mitt liv? Vad har tiden gjort med oss alla?

Sådana människor blir inte fanatiska. De går omkring i en trädgård där mycket har börjat vissna bort, men de minns det som var och de drömmer om det som ska komma nästa sommar.

Vemodets politiska människa? Finns det en sådan? Jag hoppas det.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan