Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Jag är utled på nidbilden av Borlänge!

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

”Otrygghet och kriminalitet i Borlänge” – se där en mycket typisk nyhetsrubrik från de senaste dagarna (i det här fallet radions P1). Och det har verkligen blivit så, att när man nämner ordet Borlänge någonstans i Sverige, ja då börjar väldigt många människor att prata om kriminalitet och våld. Eller så dras bilden av det fula Borlänge upp, staden som av en dubiös organisation för några år sedan utnämndes till Sveriges fulaste stad.

En bruksort som Borlänge har hela tiden alltid fått kämpa mer än andra kommuner. Genomsnittsinkomsten är lägre i Borlänge än exempelvis i det mer medelklassdominerade Falun. Men det är retligt och orättvist att orten alltid också tycks få kämpa mot den mediala nidbilden av Borlänge.

Annons

Annons

Erik Nises, s-ordförande i Borlänge.

Bild: Jerry Brodin, Arkivbild

Det är något fullständigt absurt med denna bild av Borlänge, som ständigt hamras in i olika medier. Om en människa som aldrig tidigare hade hört något om Borlänge skulle vallas runt i kommunen skulle med all sannolikhet det allmänna intrycket vara: vackra omgivningar, vare sig vi pratar om Ornäs eller Torsång eller den slingrande Dalälven, en vanlig stad där det mesta man behöver finns och där starka musik- och folkrörelsetraditioner finns samt en levande högskola som snart dessutom placeras mitt i centrum.

Och om det vore fråga om en näringslivsintresserad person som vallades runt skulle hen självklart imponeras av att kommunen verkar vara den absolut driftigaste i länet Dalarna. För naturligtvis är det i Borlänge som IKEA slår sig ner, var annars? Och inte minst efter den lyckade etableringen av den nya batterifabriken i Kvarnsveden framstår orten som direkt framstegsvänlig.

Men Borlänge är i grunden en bruksort. Och bruksorter får nästan aldrig något gott rykte, inte ens på den gamla goda tiden när industrin överallt expanderade (då ansågs de av överklassen förfula det vackra Sverige). De förknippas evigt med någon sorts trög och auktoritär socialdemokrati och ligger vanligtvis pyrt till i den borgerliga press som överallt dominerar.

När Erik Nises för något år sedan brottades med Peter Hultqvist om posten som arbetarekommunens ordförande var borgarpressen skadeglad – trots att den brottningen självklart bör ses som att det ännu finns vitalitet i socialdemokratins Borlänge! Jag minns den intensiva spänningen den höstkväll när striden avgjordes.

Annons

Annons

Det är Tjärna Ängar och västra Borlänge som oftast får bli sinnebilden för hela orten och kommunen. På samma sätt som många på den extrema högerkanten i Skåne hatar det mångkulturella Malmö, så skyr många Tjärna Ängar. Men man kan vända på det: Borlänge har tagit emot fler nyanlända än de flesta kommuner och särskilt de rika kommunerna runtom i landet som stängt dörren för de som varit tvungna att fly för sina liv. Varför vänds nästan aldrig perspektivet så? Mitt tips är, att allteftersom åren går, kommer den etniska mångfalden i Borlänge att betraktas som ett betydande socialt kapital.

En bruksort som Borlänge har hela tiden alltid fått kämpa mer än andra kommuner. Genomsnittsinkomsten är lägre i Borlänge än exempelvis i det mer medelklassdominerade Falun. Men det är retligt och orättvist att orten alltid också tycks få kämpa mot den mediala nidbilden av Borlänge. Borlängemoderaterna går t o m så långt att de i sitt valmanifest trumpetar ut att Borlänge förknippas med ”olagligheter”, ”vänskapskorruption” och ”mygel”!

När socialdemokraterna i Borlänge la fram sitt valprogram tidigare i somras inför valet var det ett ambitiöst program. De kallade det Ett Borlänge. Grundtanken är att orten måste läka ihop såren efter segregationen. Inledningen på programmet och den första av fem övergripande punkter är: Bryta segregationen och bekämpa brottsligheten. Det är på sätt och vis inte mycket att säga om det. Sådana åtgärder är självklart nödvändiga, men även så förstärks lätt bilden av ett av kriminalitet och otrygghet ständigt hemsökt Borlänge.

Annons

Men valprogrammet rymmer också ett självförtroende som kommer ur en industriell tradition som nu förnyas i grön riktning och ur känslan av att politiken faktiskt kan åstadkomma något. S i Borlänge har under Erik Nises nya ledning i en rad sammanhang kommit med olika sätt att angripa bostadssegregationen – partiet använder sig rentav av det viktiga politiska uttryck som i rikspolitiken nästan försvunnit: Social bostadspolitik.

Annons

Bostadsfrågan ska helt enkelt inte bara överlämnas till marknaden. Det kommunala bostadsbolaget Tunabyggen ska ges ett starkare ansvar för den sociala mångfalden på bostadsmarknaden. Det ska byggas mer blandat, hyresrätter där sådana saknas och fler villor som framöver och redan nu kommer att efterfrågas när staden växer.

Men det är det där med självförtroendet: Borlängeborna och Borlängepolitikerna har alla skäl i världen att se på sig själva på ett annat sätt än den dominerande mediebilden oftast vill göra gällande. Och Borlänges socialdemokrati har, av tradition och i nuet, en helt avgörande roll för att få kommunens självförtroende att växa.

Svartmålningen som ofta görs av Borlänge är helt enkelt förfelad. Kommunen har liv!

Annons

Annons

Till toppen av sidan