Annons

Annons

Annons

krönika

Sjöstugan i september: Vi är i valets förlovade månad

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Bärriset är frodigt och grönt. Det kryper tätt intill stugans grundstenar. Som om det vill smeka de rediga gråstenarna och liksom bjuda ut sina bär. För kring grunden har de tagit åt sig av sommarens solrikedom. Där har både bär och ris blivit frodigt. Blåbären, blanka som små speglar där i grönskan. Snudd på övermogna och bör handskas med försiktighet. Lingonen, fortfarande rätt rosa på ”magen” men högröda på ”ryggen”. Blåbär eller Lingon, blått eller Rött? Bara att välja, tänker jag. I valets förlovade månad, september.

Inne i stugan lever sommaren kvar. De tjocka timmerväggarna behåller den goa värmen till senhösten. Till höststormarna gör allt för sila in i fogarna och regnen utifrån den stora sjön piskar fönster å knutar.

Annons

En fin sensommardag som den här är verandan bästa platsen. Knott och mygg har lagt ner vapnen. Men för tidigt tro att det blir varaktig. De luriga bromsarna finns kvar. Trekanterna som de kallas. De där man inte känner av att de landat. Inte förrän de försett sig med ett stycke hudprov, från ryggen eller andra svåråtkomliga ställen, där det sätter igång att klia. Där det är svårt att kli tillbaks.

Annons

Det var som i en annan värld än dagens. En av rörelsens toppfigurer kommer farande, helt oskyddad genom skogarna!

Beväpnad med flugsmälla och hopvikt tidning sträcker jag ut mig på sätet. Lägger upp benen på en liten pall och överdelen vilande mot den ljumma timmerväggen. Låter tankarna virvla fritt som i en torktumlare och ut kommer minnen av varierande slag.

Nu poppar det upp bilder från valrörelsen på 1960-talet.

Dåvarande finansministern Gunnar Sträng skulle valtala i ett litet Folkets hus i ett litet ställe på gränsen till Västmanland och Dalarna. Jag fick uppgiften att för tidningen möta honom inför hans fortsatta turné genom länet.

Båda kom vi dit lite tidigare. Han tillsammans med SAP-distriktets ordförande i grannlänet. I en ilsket knattrande liten Saab. Vi fick en trevlig pratstund där i gröngräset. Det var när han tog av sig kavajen jag märkte jag att han avstått valet. I fråga om att hålla byxorna uppe: Livrem eller hängslen. Han var helgarderad. Hade både och som det skämtsamt sas om honom.

Gunnar Sträng. Foto: TT/arkiv

Annons

Hängslena satt han tummarna under när han sedan höll sitt brandtal. Om Arbetarrörelsens kärnfrågor. Av egna erfarenheter så visste han vad han talade om. Osminkat och kraftfullt angrep han överheten och fick stormande applåder, som aldrig höll på att ta slut från ett överfyllt litet Folkets hus.

Annons

Efteråt satte han sig i den knattrande Saaben. Utan livvakter och svans av medarbetare. Det var som i en annan värld än dagens. En av rörelsens toppfigurer kommer farande, helt oskyddad genom skogarna! Tänk så långt vi kan komma från en så kallad normal verklighet, tänker jag.

En av de ilskna bromsarna har lurat radarn och tagit för sig så det känns. Det kliar, men det hör sommaren till. Och jag vill behålla sommaren. Krama den. Men… det är tyst under takplåten. Vännen sädesärlan har flyttat så det börjar dra ihop sig…

Lars-Erik Larzon

…är en journalist som inte satt punkt. Hans utsiktsplats är Sjöstugan, långt inne i de djupa dalaskogarna, långt från bebyggelse och tiden alla krav. Där sitter han, vid brasan eller ute på förstukvisten. Tänker – och minns…

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan