För drygt ett halvår sedan inbjöds vi att delta i ett riktigt krig. Det var synnerligen lätt att identifiera en "bad guy" och en "good guy". Ukraina slogs för sitt land och för det demokratiska systemet, förklarade man och därmed ansåg vi att omvärlden skulle ge dem full stöttning. Ukrainas förmåga och mod imponerade. De lyckades oskadliggöra en fem mil lång karavan av ryska militärfordon, som var på väg mot huvudstaden Kiev.

Spännande videor där ryska helikoptrar och flygplan skjuts ner underhåller vår vilja att tillmötesgå Zelenskys begäran om mängder av moderna vapen till Ukraina.

Visst, tycker vi. Vi håller med effektivaste vapenslag om ni håller med kanonmat, alltså soldater. Spännande, samtidigt utan risk för oss. Proxykrigföring kallas sånt.

Medan krigsframgångarna böljar fram och tillbaka och tiotusentals soldater på båda sidor dör, har också effekterna av kriget drabbat oss alla. Energibrist och prishöjningar är bara ett par problemområden.

Putin anser sig förstås inte kunna stanna upp för att diskutera fredsvillkor. Han har såna oerhörda kostnader att ta ansvar för genom  de skador han förorsakat, troligen runt två tusen miljarder dollar så här långt. Han kan liknas vid att gå runt i varuhuset med en stor varuvagn, väl medveten att han inte har råd att passera kassan.

Ska vi bara se på medan detta onödiga krig pågår? För oss utomstående betraktare, var allt enklare under Sovjetunionen. Då Chrusjtjov med stöd av duman 1954 lämnade över Krim från rysk till ukrainsk förvaltning var det inget som gav stora rubriker i omvärlden. Det var ju fortfarande samma nation. I området, inklusive Dombas bor sedan urminnes tider människor av olika kulturer. Efter uppdelande i olika nationer i och med Sovjetunionens upplösning ökade spänningarna i området.

Uppmuntrade av hur lätt Ryssland tog över Krim 2014 tog många rysslandssympatisörer i Dombasområdet till vapen, men här hade ukrainarna lärt sig och strider i området har i princip pågått fram till den ryska invasionen i år.

Ryssland kunde betrakta Ukraina som en buffert mot Nato och EU, fram till att Ukraina blev ihärdigare att söka medlemskap. "Bättre att vi tar Ukraina innan Nato gör det", tänkte Putin, med drömmar att bli historisk genom att skapa ett storryssland.

Men det går som bekant dåligt och riskerar att bli ett evigt krig som drar ner välståndet, inte bara för de stridande parterna utan för hela EU och Storbritannien och andra som underhåller kriget.

Zelensky har inga planer på att föreslå en vapenvila, så länge vi förser landet med allt mer sofistikerade vapen. Med ett starkt självförtroende efter det omfattande stöd han får från omvärlden ser han de facto en god chans att återerövra hela sitt land, inklusive Krim. Detta kommer förstås inte Putin att acceptera, utan funderar nog över hur hans ansenliga arsenal av taktiska kärnvapen skulle kunna användas i ett sådant läge.

Innan kriget eskalerar har medlarna en tuff uppgift att meddela Zelensky att vapenleveranserna till Ukraina kommer att stoppas, förutsatt att Ryssland accepterar vapenvila och förhandlingar.

En ny nationsgräns borde dras väster om Dombas och människorna i regionen skulle få välja vilken sida om gränsen de vill leva sina liv på.

Att sälja ut delar av sitt land kostar förstås. Här borde Ryssland sälja gas för Ukrainas behov under 20 år, rabatterad till 50 procent. Detta borde vara attraktivt även för Ryssland, då det inte är en kostnad; det är en reducerad intäkt, om än en avsevärd sådan.

Fortsätter kriget finns till slut åtminstone en förlorare, utan någon som helst möjlighet att ställa några krav. Vid det läget är vi nog många som kan betrakta oss som förlorare, inte minst beträffande levnadsstandard.

Det är en balansakt att samverka bland olika kulturer för oss människor.

Du har säkert sett en jonglör som sätter snurr på tallrikar med långa käppar och placerar tre sådana i ett ställ. Han börjar jonglera med annat, men måste regelbundet gå fram till käpparna och underhålla deras rörelser.

Sådan är vår tillvaro, redan i fredstid. Den rörelse som måste till i käpparna kan representeras av begreppet tillväxt, som sannolikt är nödvändigt för utvecklingen av levnadsstandarden. Vi ser redan nu svårigheten att upprätthålla en sådan.

Lars Rindeskär