Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Magdalenas personlighet vinner över Ulfs men idéerna skyms

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Att den pågående valrörelsen varit ovanligt renons på stora reformförslag tror jag de flesta kan hålla med om. När förslagen har haglat har det mest rört sig om straffskärpningar och på sista tiden olika panikåtgärder för att hindra folk från att kapsejsa under höga elpriser. Men någon stark reformvision för detta land har i stort sett saknats. Det är till och med så att helt systemavgörande frågor knappt äntrat debatten alls – såsom kompetensförsörjningen inom välfärden, som är på väg att bli katastrofal, liksom klimat- och miljöfrågorna. Kring några av de riktigt avgörande frågorna har det nästan varit tyst.

Istället har vi fått se mer av personfixering än i någon tidigare valrörelse jag har upplevt. Valaffischerna talar ett tydligt språk: Det är ansikten som dominerat: Nooshis, Johans, Magdalenas, Ulfs, Ebbas, Annies och de andra. För min del tycker jag det är oerhört tröttsamt. Det som skett är ett slags amerikanisering. Och det som då offras är såväl reformer som idépolitik.

Annons

Annons

Magdalena Andersson vann den där debatten, javisst. Kanske särskilt när hon angrep den marknadsskola som dränerar undervisningen på skattepengar och istället går till vinster.

Duell mellan två personligheter, Magdalena Anderssons och Ulf Kristerssons.

Bild: TT

Statsministerdueller har vi sett tidigare. Men denna valrörelses duell mellan Magdalena och Ulf – som gick av stapeln i SVTs regi i Uppsala - bygger mer än någonsin verkligen på deras personer mer än deras politik.

Jag förstår visserligen att socialdemokratin har satsat så mycket på att betona Magdalena Andersson som självklar ledare för nationen Sverige. Hon är populär. Hon är nästan aldrig insmickrande. Hennes rätt sällsynta leenden kommer spontant. Hon kan faktiskt påminna rätt mycket om den tyska kanslern Angela Merkel under hennes glansdagar: Lugn, föga konfrontativ, ständigt betonande det praktiska arbetet med att leda land och regering. När socialdemokratiska valarbetare drar på sig sina Magdakepsar så känner de nog oftast att det känns bra.

Ulf Kristersson har en svårare roll. Han blir lätt ettrig och han drar gärna på ett brett leende litet för ofta för att man ska to på det. Han är oftast påläst och har ett smidigt språk som aldrig tycks haka upp sig. Under SVTs statsministerduell kunde man ibland nästan se honom studsa över golvet med upprullade skjortärmar, medan Magdalena Andersson stod stilla och väntade på sin tur och såg närapå tankfull ut.

Annons

Annons

Vem vinner en sådan statsministerduell? Jag tror ju att Magdalena Andersson gör det. Jag tror hon tog hem mest poäng på onsdagskvällen. Jodå, säkerligen vinner Kristersson de mätningar som brukar göras i kvällstidningarna, men så är det alltid. Jag tror aldrig det hänt att en socialdemokrat segrat i den typen av enkäter, vilket i huvudsak beror på att den litet bredare massan av tittare, som kanske bara orkar titta halva programmet, inte deltar i några enkäter. Ofta för att de måste upp tidigt och jobba dagen därpå.

Men det finns problem med Magdalena Anderssons Merkeliknande uppenbarelse. Litet för många gånger under debatten utbrast hon sitt ”jag håller med Ulf där” – varvid moderatledaren ibland gick i spinn för att slå fast att det bara var prat. Problemet är att de idépolitiska skillnaderna mellan de två partierna tenderar att komma i skymundan. Jag tror att det är när sådana skillnader – om vilket samhälle man vill ha - blir riktigt synliga, det är då väljarna på allvar tänder till och engagerar sig.

Det var de vanliga frågorna som var uppe till debatt. Men SVT fick till en konkret inramning till dem när olika vanliga människor fick ställa frågor i direktsändning, ibland om mycket känslomässiga frågor, om ungdomar som inte får vård av BUP, om hur det partiledarna tror att det känns att få sitt barn skjutet av gängkriminella (den tolvåriga Adrianas förtvivlade mamma var där och ställde den frågan). Och det som då ställdes på prov var statsministerkandidaternas förmåga till empati och inlevelse – alltså i princip personliga egenskaper. När de två politikerna svarar granskar man som tittare alltså deras ansikten för att se hur de reagerar.

Annons

Annons

Då kommer politiken och idéerna i andra hand, det mediala intrycket i första hand. Precis som det varit under hela valrörelsen.

Magdalena Andersson vann den där debatten, javisst. Kanske särskilt när hon angrep den marknadsskola som dränerar undervisningen på skattepengar och istället går till vinster. Eller när hon lyfte energidebatten och pekade på att skyhöga elpriser är ett problem i alla europeiska länder, inte bara Sverige. Då talade en ledare för en nation, och inte bara en partiledare.

Annons

Annons

Till toppen av sidan