Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Det som verkligen betyder något

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Jag skriver det här medan musiken dånar omkring mig: Soundcheck torsdag kväll på Magasinet i Falun inför framförandet av musikföreställningen Hon vars hjärta var som mitt - om Dan Anderssons och Märta Larssons kärlekshistoria - mitt i valrörelsens slutspurt. Johan Airioki och Ellen Sundberg sjunger och Malmfältens rockklubb spelar och framför mig breder det lilla havet av ännu tomma stolar ut sig. Jag ska läsa ur min bok om den där kärlekshistorien som utspelade sig för mer än hundra år sedan.

Det där är vad politik kan handla om: Skillnader och skrank som reses mellan människor. För mig rör all politik i slutändan detta: Hur ska vi bli så fria som möjligt från ekonomins och ofta fattigdomens bojor?

Annons

Annons

Ellen Sundberg, Johan Airioki och Malmfältens rockklubb. Foto: Privat.

Vad har det med valrörelsen att göra? Mycket mer än man kan tro. Kärleken mellan Dan och Märta hindrades av det dåvarande klassamhället. De älskade varandra. Men ett helt klassamhälle ställde sig i vägen. De kunde aldrig gifta sig därför att Märtas mer välbeställda far aldrig ville riskera att hans dotter gifte sig med en fattiglapp utan utbildning.

Det där är vad politik kan handla om: Skillnader och skrank som reses mellan människor. För mig rör all politik i slutändan detta: Hur ska vi bli så fria som möjligt från ekonomins och ofta fattigdomens bojor? När bandet ska spela låten Till dom som tänkte tanken om borgargardet - en av skaldens mest politiska dikter - kliver jag fram till mikrofonen och ropar ut det: Vreden mot all den ojämlikhet som hindrar kärleken.

Bekämpa klass- och könssamhället! Det är ju det jag innerst inne tror på.

*

Var och en kommer till valurnan med sin historia. Ingen människa är identisk med en annan människa. Men jag tror på den universella människan: att alla människor har ungefär samma grundläggande behov, av fred och trygghet, av frihet och jämlikhet. Och att vi alla är inbäddade i en och samma biosfär på denna planet. Den går inte att ersätta med något annat. Vi är bara en av oräkneliga arter som alla är beroende av varandra.

Annons

Övertygelsen om att vi i grunden är väldigt lika, oavsett ursprung och födelseplats, kändes när jag för en tid sedan läste Marit Kaplas bok Kärlek på svenska. Hon har lyssnat till ett trettiotal personer som var och en berättar sin historia om den kärlek de fått, eller saknat, från olika platser i Sverige och andra länder, utifrån olika sexuell läggning, ålder etc. Och det märkliga med hennes tjocka bok med alla dessa historier var att det under läsningen till slut kändes som att det var en enda människa som talade: En universell berättelse om kärlek i tusen stämmor.

Annons

Det är så jag tror att vi ska tänka när vi går och röstar: Alla människor har samma värde - ska i iallafall ha det; vi ska kämpa för det - och har erfarenheter som ömsesidigt går att förstå.

*

Sista måndagen före valet, det var en natt, slocknade plötsligt allt mitt intresse för valrörelsen. Jag låg på golvet hos veterinären, min hustru satt på en stol intill mig, och på golvet var vår älskade hund Stina på väg att somna in. Hon hade blivit hastigt sjuk tidigare på kvällen. Ville inte äta. Kunde knappt gå. Hade svårt att möta min blick. Flämtade. Hon var fjorton och ett halvt år gammal. Vi var beredda på att dagen skulle komma då hon slutligen måste lämna oss.

Ändå - det blev en förlamande chock. Jag hade krupit intill henne på golvet. Hon fick sprutor med lugnande medel och såg med ens fridfull, ja befriad ut. Jag brukar nästan aldrig gråta. Nu grät jag. Tårarna kommer till och med när jag skriver ner det här, trots att glada musiker testar sina instrument omkring mig.

Annons

Sedan fick hon de dödliga injektionerna. Jag såg hur hon slutade andas. Hon tog steget in i himlen och i våra minnen.

Och allt kändes tomt. Känns tomt. Vår hund Stina påverkade varken världshistorien, börserna eller särskilt många människor. Men min familjs band till henne går inte att prissätta. Det viktiga i livet, i samhället, är relationerna mellan levande varelser. Hennes död sopade bort allt mitt intresse för valet.

Tills jag insåg att det här är vad politik borde handla om: De band mellan människor och levande varelser som inget marknadstänkande i världen kan förstå.

*

Hur gick det då på spelningen på Magasinet? Mycket bra! Publiken ville ha ett extranummer. Men bandet hade inget. Så jag fick i uppdrag att stega fram till mikrofonen och meddela detta. Jag erbjöd mig att själv sjunga något och klämde i med en gammal Joe Hillsång, Svarta präster - den med den evigt geniala raden raden You´ll get pie in the sky when you die. I svensk översättning: Du får smör ovanför när du dör.

Skratt och jubel.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan