Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Jag saknar mitt land!

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Det Sverige jag vaknade upp i på måndagsmorgonen var ett annat än det land jag växte upp i. Ty även om det inte blev någon jordskredsseger för högerblocket, och även om socialdemokraterna ökade sedan förra valet, så har något nu definitivt skett som gör Sverige till ett annat land än vad det nyss var.

Det är en historisk och förskräckande händelse att ett parti med högerextrema rötter nu får makt och inflytande över själva regeringsbildningen. Bilden av detta land som ett i grunden progressivt land, som hållit borta de värsta högerextrema excesserna, rämnar och fram träder något helt annat.

Det var i grund och botten inte de berömda mittenväljarna som avgjorde valutgången. Det var de delar av svensk arbetarklass som antingen avstod från att rösta eller som tog steget över till Sverigedemokraterna. På sikt måste de rödgröna partierna locka till sig dessa arbetarväljare, annars permanentas högerns dominans.

Annons

Annons

Sverige. Foto: Bertil Hagberg.

Den traditionella borgerlighet vi en gång tyckte oss känna igen finns inte längre kvar. På valnatten, när Johan Pehrson höll ett jublande segertal, tyckte jag att jag såg något helt annat: Hur själva liberalismen dog. Liberalerna accepterar helt enkelt att vara en del av den högerkonservativa våg som sköljt över Sverige. Detsamma gäller Moderaterna. Ingen annan partiledare talat så varmt om Sverigedemokraterna som moderatledaren.

De borgerliga partierna, förutom ett ståndaktigt Centerparti, väljer alltså att smälta samman i ett konservativt högerblock och överge det sista av en ansvarstagande hållning som en gång även rymde en hel del humanistiska drag. Den regering som nu sannolikt bildas, med moderatledaren i spetsen, måste samexistera med det högerextrema parti som nu är det starkaste i hela Västeuropa. Det säger sig självt att det blir en instabil regering.

Men inte heller socialdemokratin står riktigt att känna igen. Visserligen gick partiet framåt med några procent, vilket är rätt fantastiskt efter att ha regerat i åtta år under trassliga omständigheter. Efter det dåliga valresultatet 2018, det sämsta i partiets historia., var vi många som fruktade att socialdemokratin till slut kunde gå samma öde till mötes som flera andra socialistiska partier i Europa och helt enkelt kollapsa. Men partiet är med råge ännu det största partiet i svensk politik. Insatsen från otaliga valarbetare runtom i landet är beundransvärd.

Annons

Ändå är det inte någon särskilt stark tröst. Under hela valrörelsen såg vi att socialdemokratin valde att aldrig på allvar försöka utmana den agenda som satts av de konservativa partierna: Skjutningar och gängvåld, integration, segregation och ibland rentav etnicitet, hamnade ständigt överst på socialdemokraternas dagordning.

Annons

Jordglob som visar delar av norra halvklotet med Europa och bland annat Sverige. Foto: Jessica Gow / SCANPIX.

Och istället för att oupphörligt tala om äldreomsorg och vård, fördelningspolitik och klassfrågor så kom socialdemokratin därmed att stärka själva den konservativa dagordningen i den politiska debatten.

Jovisst, det lönade sig siffermässigt att lyfta fram en mycket populär Magdalena Andersson. Men längs den vägen stärktes personfixeringen och försvagades samtidigt partiets identitet som i första hand ett välfärdsparti.

Valdeltagandet sjönk rättså kraftigt detta val jämfört med det förra, från 87 procent till kanske 83. Till någon del kan det faktiskt bero på de långa köerna till vallokalerna. Men huvudförklaringen är det knappast. Huvudförklaringen är att många av de sämre ställda löntagarna inte kände sig tilltalade eller mobiliserade av vad de hörde från i de politiska debatterna. Stigande matpriser, sämre levnadsstandard och ökande arbetslöshet hotar, men det var inte frågor som dominerade.

Eftersom det är väl känt att valdeltagandet samvarierar med klasstillhörighet, så betyder det att de sämst ställda i detta land fick en svagare röst i riksdagen efter valdagen. På sikt är det ett oerhört oroande faktum.

Annons

Det var i grund och botten inte de berömda mittenväljarna som avgjorde valutgången. Det var de delar av svensk arbetarklass som antingen avstod från att rösta eller som tog steget över till Sverigedemokraterna. På sikt måste de rödgröna partierna locka till sig dessa arbetarväljare, annars permanentas högerns dominans.

Jag saknar mitt land. Jag saknar det land jag växte upp i där det var självklart att klasskillnaderna måste minskas så långt det bara går och där socialdemokratin alltid i första rummet förknippades med välfärdsreformer. Otroligt nog kan jag i detta ögonblick till och med sakna den borgerlighet som för bara några år sedan självklart tackade nej till allt samröre med partier med högerextrema rötter.

Annons

Sedan årtionden tillbaka har Sverige, och stora delar av världen, genomlevt en nyliberal marknadsrevolution. Den har ökat otryggheten för miljoner människor. Som huvudsakligt svar på den nyliberala marknadsrevolutionen har vi fått se en konservativ motreaktion. Ur marken har högerextrema rörelser stampats fram och i valet i söndags nådde de till slut en sådan styrka att de får makt över en högerregerings politik.

Jag känner mig just nu som en främling i detta land.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan