Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Putin i panik och tilltagande isolering

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Protesterna mot Rysslands anfallskrig i Ukraina har nu tilltagit i själva Ryssland. Putins dekret om att mobilisera flera hundratusen man ytterligare kommer sakta men säkert att påverka opinionen i Ryssland och i längden kan knappast ens en auktoritär regim stoppa alla protester, i alla fall inte utan allt hårdare repression. Men fortfarande har förmodligen regimen stöd av en majoritet ryssar, som inte bara dagligen pumpats fulla av propagandan i de statliga medierna utan också fruktar att bli gripna om de protesterar mot det krig som inte ens får kallas ett krig.

Vad som väntar efter Putins dagar vet ingen, men det börjar så smått kännas som om hans dagar är räknade. Man kan se det i ansiktet på de mycket unga ryssar som nu säger nej till kriget.

Annons

Annons

Är Putins dagar räknade? Kanske. Foto: AP.

Och samtidigt som marken möjligen börjar röra sig litet under Putins fötter i själva Ryssland, har flera stormakter i världen som nyss mer eller mindre accepterade Rysslands angreppskrig eller i vart fall inte protesterade mot det, börjat bli minst sagt fundersamma. Kinas och Indiens ledare har nyligen pressat Putin och hans isolering i världspolitiken verkar nu öka.

Den enda trösten i det pågående eländet kan faktiskt vara att stormakten Kina numera känner en större tvekan inför att med militära angrepp införliva Taiwan i det kinesiska imperiet. Särskilt den kinesiska ledningen, som visserligen är än mer auktoritär än den ryska, har dessutom alltid den ekonomiska tillväxten som mål på ett helt annat sätt än vad Kreml verkar ha. En ytterligare avstannad världshandel på grund av kinesisk aggression mot Taiwan är inte något som Kinas ledning längtar efter.

Putins beslut att kalla in nytt manskap bör definitivt ses som en panikåtgärd. Den trappar ytterligare upp hela situationen när mer stöd från väst kommer att strömma in i Ukraina. Risken för att det yttersta vapnet, kärnvapen, tas till från rysk sida är tack och lov mycket liten - men den kan inte uteslutas. Och bara detta att ordet kärnvapen nämns i nyhetsflödet ökar den allmänna oron i världen.

Annons

Hur länge ska detta anfallskrig fortsätta? Inga förhandlingar är i sikte under överskådlig tid. Den ukrainska armén har på senaste tiden haft stora framgångar och den ukrainska ledningen hyser säkerligen hopp om att de ska fortsätta. De slåss mot en uppenbart demoraliserad rysk militärapparat och gör det också nu med mer moderna vapen från Natoländerna.

Annons

Men Putins ”partiella” mobilisering är ett tecken på stigande panik i Kreml - och kanske också på att de värsta hökarna internt pressar på för en uppskalning av de ryska insatserna. Tyvärr kan man nog också vara rätt söker på att Ryssland aldrig kommer att släppa det annekterade Krim.

Problemet är att Ryssland heller inte vill börja förhandla - Putin riskerar då att tappa ansiktet. Han har redan gjort det. Han hade antagligen räknat med några veckors krig. Nu har kriget pågått i över sju månader och resultatet är förödda städer, massgravar, döda soldater. Och konsekvenser för Kreml som går rakt emot det som var syftet med kriget: ett förstärkt Nato. Och om det är något detta vanvettiga anfallskrig demonstrerat för omvärlden är det att den ryska björnen visade sig vara långt svagare än vad någon hade trott.

Den ryska stormakten är en koloss på lerfötter. Ekonomin är svag och häpnadsväckande outvecklad i det väldiga Ryssland - ekonomin liknar den hos ett råvarulevererande land i tredje världen - och kan helt enkelt inte bära upp de stormaktsdrömmar som den auktoritäre ledaren drömmer om när han drömmer om att återupprätta det heliga Rysslands gamla gränser.

Annons

Finns det överhuvudtaget några utsikter att Ryssland någon gång framöver kan påbörja resan till att bli ett normalt land? Med en ledning som sätter den egna befolkningens välstånd och trygghet före de gamla stormaktsdrömmarna?

Jag vet inte. Ingen vet. När Sovjetunionen kollapsade ersattes en usel och korrupt kommandoekonomi av en Vilda Västernkapitalism som födde ny korruption, misär och oligarker - en perfekt jordmån för ett auktoritärt styre.

Vad som väntar efter Putins dagar vet ingen, men det börjar så smått kännas som om hans dagar är räknade. Man kan se det i ansiktet på de mycket unga ryssar som nu säger nej till kriget.

Annons

Annons

Till toppen av sidan