Redan på måndagen efter valet rusade välfärdsbolagen på börsen. Academedia-aktien steg med runt 20 procent och även vård- och omsorgsbolagen gjorde glädjeskutt uppåt.

Den som tror att högern står på vanliga människors sida tror fel. Rusningen på Stockholmsbörsen visar tydligt vems sida högern står på. Vinstintresset kan man säga mycket om, men det ljuger i alla fall inte. Skälet till glädjeskuttet på börsen är enkelt; aktieägare vet att högern gynnar dem.

Börshajar, multisjuka äldre och barn med NPF-diagnoser har intressen som inte är förenliga. Ska vården och skolan vara lönsam och genererar vinster till aktieägarna (vilket man kräver som aktieägare eftersom det är därför man äger aktier) finns det trots allt inte plats för vare sig komplicerade patienter eller elever med särskilda behov. De är resurskrävande och därmed inte alls bra för lönsamheten. De hänvisas med fördel istället till en allt mer ansträngd offentlig vård och skola som får ta hand om de svåraste patienterna och eleverna.

Det blåbruna blocket samlade 176 mandat, mot det rödgrönas 173. Därför meddelade också Magdalena Andersson under onsdagen att hon kommer lämna in sin begäran om entledigande som statsminister.

Det finns mycket att säga om valrörelsen, men väldigt få saker som är bra. Socialdemokraterna försökte vinna valet på Magdalena Andersson. Det gick sådär. När Socialdemokraterna i våras presenterade sina tre punkter var det ett tydligt och bra besked, men få av oss hade nog kunnat drömma om att det skulle bli partiets enda besked. I september var fraserna utslitna och det lät som Magdalena Andersson hakat upp sig. Socialdemokraterna hade inget innehåll, de hade en partiledare och frasen "knäcka gängen".

Det räckte inte.

Förlorarna på det blir sjuka och arbetslösa. De har liten plats i Moderaternas idealsamhälle som formas för friska med jobb, hög inkomst, villa, sommarhus och ett rejält kapital på börsen. Moderaterna kampanjade flitigt med budskap till rika som "Röda stugor mår bra av blå politik". De skickade till och med brev till skogsägare på posten. Det finns ett skäl till att sedan länge Moderatstyrda kommuner bygger så få hyresrätter och vägrat ta emot flyktingar. I den kommunala ekonomin är bara en viss typ av medborgare lönsamma. Övriga utgör utgiftsposter och den som vill ha låg skatt måste ha så små utgifter som möjligt. Det vill säga så få probleminvånare som möjligt. Bra människor att ha i sin kommun är därför ganska unga invånare med höga inkomster, eftersom de är de friskaste svenskarna, med barn utan NPF-diagnoser eller svaga kunskaper i svenska som därmed inte ökar kostnaderna för skolan. Låter det cyniskt? Det är cyniskt. Men det är också moderat politik.

Sverige ser ut att vara på väg in i lågkonjunktur framöver. Inflationen stiger och är nu den högsta på 30 år. Putins krig i Ukraina fortsätter och Sverige är mitt inne i en process för att bli medlem i Nato. Pandemin är inte över. Klimatkrisen har inte tagit paus.

Det riskerar bli tufft framöver, i alla fall för de som redan har det ganska svårt. På Moderaternas meny står försämringar av a-kassan och bidragstak. Bland mycket annat.

För rika och friska kommer det däremot bli ännu bättre. Rut-avdragets ska breddas. Så att fler kan jobba som tjänstefolk. Ett sjätte jobbskatteavdrag ska införas. Kristdemokraterna vill höja skiktgränsen för när man betalar statlig inkomstskatt. Och så vidare. Och så vidare.

Så håll i er. Se till att inte vara född i utlandet, ha fattiga föräldrar eller vara fattig själv, bli inte arbetslös, få inte barn med diagnoser och bli inte sjuk.

För nu börjar det.

Det blåbruna Sverige.