Många väljare på Sveriges landsbygd har röstat på Sverigedemokraterna. Partiets slogan Hela Sverige, vid sidan av Kd:s Sveriges Hjärtland, har varit något som slagit an en sträng hos en stor grupp övergivna väljare utanför våra storstadsområden och tätorter. Alternativen har lyst med sin frånvaro. Dessutom är städer utan landsbygden förlorare eftersom allt importeras från stadsområdenas omland. Frågan är därför nu hur den nya regeringen kommer att ta sig an denna grupp nya väljare som valt att lägga sina röster på politiker och politik som ännu så länge är okända och oprövade. En av frågorna som direkt drabbar landsbygdsborna är VA-frågan som nu kan komma att bli glödhet i svensk politik, vid sidan av galopperande mat-, el- och bränslepriser

Senast som denna fråga var i strålkastarljuset var i anslutningen till covidpandemin. Då höll reningskemikalierna på att ta slut för att producera rent dricksvatten. Parallellt har flera hot mot dricksvattnet upptäckts där det giftiga och cancerframkallande PFAS-ämnen tillhör de värsta. Enligt en rad undersökningar hotas vårt dricksvatten, kanske vårt viktigaste livsmedel, i flera kommuner i landet av just PFAS. Och utan rent vatten ingen framtid, ingen utveckling!

Samtidigt har det pågått en debatt om att landsbygdsbor inte är utbildade nog och kunniga nog att hantera sina liv och sina livsförutsättningar, en häpnadsväckande debatt. Enligt min egen erfarenhet är det många gånger fördomar som aldrig får mötas av skarpa och upplysta debatter.

Ett konkret exempel är i högsta grad hanteringen av vatten och avloppsfrågorna – VA-utmaningen – där inte minst landsbygdsborna behandlas som luft. Efter att ha arbetat en tid med politikern Marit Paulsen - när hon gjorde sina sista insatser inom EU-parlamentet - fick jag genomföra en förstudie om möjligheten att ta vara på växtnäringen inom Sveriges tätortsområden, till gagn för landets jordbruksområden.

Tyvärr satte Marits hälsotillstånd stopp för vidare undersökningar men efter att vi gemensamt gjort några rundabordssamtal hade jag själv blivit fast besluten att vara med och driva dessa frågor.

I detta sammanhang har parallellt en aktionsgrupp – VA-i Tiden – vuxit fram. Där har inte bara kunskapen om ett mycket illa behandlat samhällsområde genomanalyserats utan också medvetenheten och kunskapen om vad vatten och avlopp representerar när det kommer till naturvetenskap, politik, juridik, sårbarhet, giftspridning, samhällsplanering, forskning, utveckling och möjligheterna att utveckla landsbygden samt konsekvensanalyserna av ett systembygge som just nu håller på att haverera. Bara underhållsskulden uppgår till minst 1000 miljarder kronor.

Aktionsgruppen VA-i-Tiden representeras av mycket kunniga och engagerade medborgare som snabbspolat kunskapen framåt i tiden om VA-frågorna och dess infrastruktur, dess brister och alternativen. Framför allt har vetenskapen varit framträdande i deras arbete; beslutsunderlag baserade på forskning och beprövad erfarenhet. Tyvärr har utredningssverige och myndighetssverige endast delvis lyssnat på denna medborgargrupp men framför allt motarbetat och ignorerat dess representanter. De som engagerat sig har nu bildat sig en helt annan kompetens- och kunskapsnivå än de som representeras av de stora konsultbyråerna, mäktiga lobby- och branschorganisationerna, politiker i Sveriges 290 miljö- och hälsovårdsnämnder (med ett lysande undantag i Växjö kommun) samt det politiska utredningsväsendet och ledarskribenterna på landets ledande tidningsredaktioner.

Frågan handlar om landsbygdens överlevnad – tvångsansluta alla hushåll till de kommunala reningsverken och därmed ta död på svensk landsbygd eller satsa på effektiva, sorterande metoder med möjligheter att återföra växtnäringen till jordbruket och få landsbygden att blomstra. Frågan handlar också om våra storstäders försörjning av allt från energi, rent vatten, byggmaterial till vår livsmedelsförsörjning. Utan en levande landsbygd är det inte möjligt. Ett robust land eller ett sårbart Sverige. Ett land där kunskapen och engagemanget växer eller där medborgare körs över. Frågan är vilken väg den nya regeringen väljer?

Ulf Svensson

civilekonom och tidigare forskare på Chalmers Arkitektur med forskningsfokus på långsiktig hushållning av mark, vatten och energi