Nu skryter högern om ministrarnas utbildningar. Men ingen av dem har ännu prövats av dagens bistra verklighet. En sak är säker: De sitter fast i Sverigedemokraternas järnklor som efter storslam i regeringsförklaringen också kopplat greppet över regeringskansliet. Vetorätten i det ”inre kabinettet” i kombination med SD-tjänstemän i regeringskansliet gör att högerledaren får leva under ständig press och oro.

Det gäller att hålla SD på gott humör trots att de nu slår ut moderaterna från ledningen i det ena efter det andra utskottet i riksdagen. Kristersson har lagt sig platt för dem. Och detta är bara början. SD:s tumme sitter i hans öga. De riskerar att äta upp moderaterna.

Samtidigt ska oppositionen tämjas. Under 8 år har det varje dag varit aktuellt att avsätta såväl Stefan Lövfen som Magdalena Andersson. Anmälningarna till konstitutionsutskottet har avlöst varandra. Många av dem har varit helt omotiverade. Tonläget var högt och gällt. På sociala medier har moderaterna och SD:s nätsvans härjat fritt. Där har det ofta inte funnits någon botten för nedrigheterna.

Nu säger sig Kristersson vara bekymrad över tonläget. Han talar om respekt och möjligheten till samarbete. Men hans eget agerande var tidigare av annat slag. Dessutom slår han sig ihop med ett parti som håller sig med en egen trollfabrik på nätet. Samtidigt så kommer benhårda vallöften inte att tåla konfrontationen med verkligheten. Inget talar för att SD:s vallöfte om 10 kronor billigare diesel och 6.50 kronor billigare bensin håller.

Självklart vill man därför ha en tam opposition. I Storbritannien får högerledaren avgå som statsminister efter förslag om stora ofinansierade skattesänkningar för de rika. Hur ska Kristersson klara sina stora satsningar på fängelseplatser, högkostnadsskydd för el mm samtidigt om skatterna ska sänkas (mest för de rika) ? Vi ser också hur inflationen stegras. Kristersson har skapat en ekonomisk sprängladdning åt sig själv, som tyvärr kan utsätta svenska folket för svåra prövningar.

Varken socialdemokratin eller något annat oppositionsparti har anledning att med ”respekten” som tema retirera för Kristersson. Det kommer heller inte att ske!

Han leder den mest högerinriktade och nationalistiska regering som Sverige haft sedan 1920-talet. I den ingår liberaler som med sin nye partiledare förpassats in i ett språkbruk av obegripligheter när samverkan med SD ska förklaras. En stor svart plump i liberalernas historia.

SD skandaliseras nu av en uppburen programledare som både smädat Anne Franks minne och skrikit ”helg seger” på valvakan. Kopplingen till nazism ligger nära till hands. Nu är hon omplacerad till annat arbete, men inte utesluten. Andra som befinner sig längre ned i SD:s näringskedja blir uteslutna för mindre.

En del säger att vi har en spännande tid framför oss. Jag är rädd för att den kan bli alltför spännande. Inte minst med tanke på vårt skrämmande omvärldsläge. Och Kristersson sitter, trots ministrarnas alla utbildningar, fast i SD:s skruvstäd!