Erik Norelius, en riktig vän i med- och motgång, har vid 94 års ålder gått över livets gräns. Han var chefredaktör på Dala-Demokraten när jag 1977 fick anställning på tidningen på enmansredaktionen i Älvdalen. Dagligen läste jag hans ledare och ibland talades vi vid på telefon. Erik var genuint intresserad av att DD skulle vara nyhetsledande. Ökad upplaga och att ligga först i den dagliga kampen mot ”Bengtssonkoncernen” var viktigt.

Hans rötter i den socialdemokratiska arbetarrörelsen var djupa. Omfattande aktivitet i SSU lade tidigt grunden. Vägen in i arbetarpressen var dock inte självklar. Yrkesbanan började i Ånge där han bl a arbetade som lokreparatör. Därefter fick han en anställning på Dagbladet-Nya Samhället och dess lokalredaktion i Ånge. Sedan bar det av till Dala-Demokratens redaktion i Borlänge. Och DD blev hans fortsatta bas som tidningsman.

Tidningsbanan sträcker sig från i mitten av 1940-talet till 1990-talet. Han började som nyhetsreporter och avslutade som nyhetsreporter. Under en tid var han också informationschef på landstinget där han bl a startade tidningen ”Vårt landsting".

Kronan på verket var 10 år, mellan 1973 -1983, som chefredaktör. Erik skrev spetsigt, ibland medvetet provocerande, och var tydlig i sina ställningstaganden. DD skulle märkas som opinionsbildare och jag vet att han lyssnade flitigt på tidningskrönikan och var nöjd när tidningen citerades. Ofta gick han sin egen väg och präglades av vad man kalla en kritisk lojalitet till arbetarrörelsens värderingar.

Det blev genom åren strider och konflikter. Men det var inget han var rädd för även han ibland funderade över relationen till socialdemokratiska partidistriktet. Jag minns ett tillfälle där han ville ha ett förtroendeuttalande från distriktsstyrelsen. Börje Andersson som då var partidistriktets ordförande svarade: - Det finns ingen anledning att lyfta en fråga som ingen ställt! Och därmed blev det varken diskussion eller förtroendeuttalande. Vardagen rullade vidare.

DD:s ledarsida var på denna tid både uppmärksammad och läst. Filosofin var att det skulle skrivas kort, kärnfullt och begripligt. Ett omdöme jag minns var att ståndpunkterna nog låg nära vad partiets väljare och DD:s läsare ville se och förväntade sig. Det stämde inte alltid överens med partiledningens uppfattning.

Ett viktigt drag var hans stora lojalitet mot nyheten. Den var viktigare än lojaliteter mot partiet eller de fackliga organisationerna. Han brukade säga att även om det handlade om problematiska saker inom arbetarrörelsen så måste DD publicera! Vi kan inte vänta!

Erik var chefredaktör under tidningens glansperiod då upplagan var som störst och låg över 35.000 exemplar per dag. Upplagan och dess storlek var något som alltid var en anledning till oro. Det gällde att öka och hela tiden hålla position. Självklart var detta en ständig stressfaktor. Men det var en realitet som inte gick att komma undan.

När han sedan blev nyhetsreporter igen så följde också fackliga uppdrag som ordförande i DD:s journalistklubb och i Dalarnas journalistförening. Säkerligen är det en högst ovanlig utveckling för en tidigare chefredaktör. Men det visar också en sida där han agerade med utgångspunkt från nya realiteter utan att koppla det till vad som varit. Det är ofta en styrka.

Efter tiden som journalist så följde uppdrag som bl a ordförande i PRO Tjärna Hagalund, uppdrag inom IK Brage, ordförande i Borlänge musikteater, ledamot i Borlänge kommuns omsorgsnämnd, ledamot i landstingsfullmäktige, nämndeman i länsrätt och hovrätt. Han var minst sagt en aktiv pensionär som engagerade sig i stort som i smått.

Ofta ringde han och ville bjuda på lunch, ta en whisky eller en öl. Vi hade mycket trevligt och han hade ibland en lista på allt som skulle diskuteras. Allt från kraftfull kritik blandat med vardagliga samtalsämnen och positiva omdömen förekom. Erik var en person som verkligen ville det bästa för socialdemokratin.

Han var en socialdemokrat i Tage Erlander anda. Välfärden och det ”starka samhället” var kärnan i hans politiska tänkande. Det var det han försökte arbeta för både som chefredaktör och i sina politiska uppdrag.

Erik kommer att saknas, men minnet lever kvar av en orädd, tydlig men också varm och omtänksam människa.

Peter Hultqvist.

Kommentar: Erik Norelius begravs den 22 december kl 13, Norra griftegården, Kvarnsveden.