Annons

Annons

Annons

ledare socialdemokratisk

Vad betyder ordet ”normkritik”?

Krönika

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

I somliga kretsar är normkritik ett vanligt och positivt laddat ord. Ofta sägs att vi ska frigöra oss från olika normers förtryck – till exempel från ”heteronormens” förtryck av alternativa familjeformer och sätt att leva. Men vad är det egentligen man i det fallet ska frigöra sig från? Och vad är egentligen en norm?

För det första bör man, menar jag, skilja på normer och regler. De senare, reglerna alltså, är i allmänhet tämligen konkreta och talar om hur man i ett givet sammanhang ska eller inte ska handla.

Lagboken. Lagar och regler kan stå i den, men de är inte exakt samma som normer. Foto: Johan Nilsson / TT.

Bild: Johan Nilsson/TT

Annons

Även om det ibland kan uppstå bedömningssvårigheter – var bollen utanför sidlinjen eller ej? – så är reglerna själva i allmänhet tydliga: om bollen bedöms vara utanför linjen ska motståndarlaget till exempel göra ett inkast. Och regler kan också ofta ganska enkelt ändras. Till exempel skulle skattereglerna, för att knyta an till ett annat samhällsområde, direkt ändras om vi införde en förmögenhetsskatt.

Annons

Med normer är det annorlunda. Normerna som säger att alla ska bidra till samhället efter förmåga, att man ska göra sitt bästa på plan och att alla själva ska få forma sitt eget liv talar inte om för oss i detalj hur detta ska göras. Och vidare: normerna låter sig knappast ändras efter vår vilja!

Detta eftersom de har en tvingande kraft; de är helt enkelt giltiga. Man kan för all del skämta om ”samvetets inre röst”, men man kan inte argumentera bort den.

Här kanske någon undrar vem som då har rätt att avgöra vilka normer som verkligen är normer, vilka som faktiskt är giltiga? Svaret är att det har ingen mer än någon annan.

Men om detta är riktigt, hur blir det då med normkritiken? Ett rimligt sätt att se på den är, menar jag, följande: normkritiken kritiserar egentligen inte normer, utan snarare maktförhållanden som utger sig – implicit eller explicit – för att vara normativt grundade.

Och normkritikens uppgift blir då inte alls att befria oss från normerna. Tvärtom, kunde man säga, dess uppgift är att befria och klarlägga normerna själva! Detta för att vi bättre ska kunna förstå och, var och en av oss på sitt särskilda sätt, förverkliga dem.

Annons

Här kanske någon undrar vem som då har rätt att avgöra vilka normer som verkligen är normer, vilka som faktiskt är giltiga? Svaret är att det har ingen mer än någon annan. Och frågan om normers giltighet kan därför endast kan avgöras i en öppen och tillåtande diskussion. Pröva så får du se!

Sverre Wide, sociolog. Foto: Privat.

Sverre Wide

Sociolog

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan