Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
När julen blir motsatsen till en hetsig civilisation

Text

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Varifrån kommer högtiderna? Den jul vi firar är som alla vet kristen, även om de flesta knappast tänker på det under julhelgerna. Men högtider har funnits i alla samhällen, i alla tider, långt före de nutida religionernas tid. Nyligen läste jag en fantastisk bok - den heter Början på allt; en ny historia om mänskligheten - om människans tidigaste historia som gick ut på att många av de mest ursprungliga samhällena präglades starkt av årstiderna, säsongerna.

I bästa fall, när all julstress lagt sig, kommer de till slut: Timmarna och dagarna då det vanliga vardagslivet sjunker bort och ett lugn infinner sig. Och det där lugnet och stillheten är trots allt själva motsatsen till den hetsiga civilisation vi lever i.

Annons

Annons

Den sinnliga julgranen.-

Bild: Lena Breitner

Ena halvan av året kunde ett samhälle leva i ett mycket hierarkiskt system, men andra halvan i ett fritt, närapå anarkistiskt. Tesen författarna driver är att ingenting i människans historia och framtid är givet: Olika samhällen har skapat de mest väsensskilda livsformer. Vi kan välja våra samhällen, men vi har glömt att vi kan göra det eller tutats i att det inte går.

Men just högtiderna kan en gång ha varit tillfällen, då ett samhällssystem kulminerade och ett annat vidtog. Kanske bär vi på arkaiska minnen av tidigare livsformer hos vårt släkte. Julen är kommersiell, ja, men den är också något mer: En tid då familjer samlas, en tid då fler ändå funderar över de som är ensamma eller fattiga. Och själva den ledighet som julen utlovar – ett löfte som tyvärr ofta drunknar i allmän stress – blir ett kikhål in i en annan värld där de hårda konkurrensidealen får maka på sig.

Högtider bär på ett löfte om ett annat sätt att leva. Det är inte teoretiskt, inte någon uttänkt utopi. Men något är det. Vi läser om familjer där föräldrar inte har råd att ge några julklappar till sina barn och vi önskar oss en annan värld.

*

Några dagar före jul bevistade jag en begravning. Det var Erik Norelius som låg i kistan. Han var chefredaktör för Dala-Demokraten i många år. Folk släntrade in i kapellet på Norra griftgården i Kvarnsveden en töande vinterdag. Det blev en vacker ceremoni, trots att jag där jag satt på tredje bänken fick några eländiga hostanfall som jag fruktar störde förrättningen. Men vackert var det, med sång och tal. Prästen Jörgen Dicander strödde tre skopor jord över kistan.

Annons

Annons

Tre skopor jord kan fylla vem som helst med tankar. En och annan i kyrkbänkarna funderade säkert över sin egen livstid. Ceremonin gjorde de där jordskoporna till något mer än jord. När ett barn tar en liten spade och tar sand tre gånger i sandlådan och häller det någon annanstans är det också en vacker syn men inte symbolisk. Men när den symboliska jorden landar på en kista i ett kapell stirrar man på skeendet och berörs av det: Av jord är du kommen och jord skall du åter varda.

Den meningen ur Bibeln har jag alltid tyckt har en mycket modern, till och med sekulär, eller uråldrig innebörd. Vi ingår i det stora kretsloppet. Nej, vi bryr oss inte mycket om det, inte egentligen, ty vår art förstör ju denna jord med de samhällen den byggt.

Efter begravningen handlade jag och min familj julmaten på Coop i Borlänge. Men jag såg de där skoporna jord framför mig.

*

Vi skulle ha huggit en julgran i skogen på mark som tillhör en granne. Men byvägen och vägen över åkern in i skogen är livsfarligt hala. Därför slog vi glatt till när sonen till en annan granne undrade om vi ville köpa en julgran, levererad till verandan.

Julgran är viktigt! När en sådan slår sig ner i vardagsrummet förändras allt: Doften, snart glittret i den. Katten undrar vad som hänt. Och så kan man lägga julklapparna under den. I skrivande stund – det är torsdag kväll – har granen ännu inte anlänt men imorgon förmiddag kommer den. Julgranen är mindre av symbol än den är ett sinnligt väsen som plötsligt bebor ens vardagsrum. Och kristen är den väl knappast. Jesus hade ingen julgran.

I bästa fall, när all julstress lagt sig, kommer de till slut: Timmarna och dagarna då det vanliga vardagslivet sjunker bort och ett lugn infinner sig. Och det där lugnet och stillheten är trots allt själva motsatsen till den hetsiga civilisation vi lever i.

God jul, alla läsare!

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan