Annons

Annons

Annons

ledare socialdemokratisk

Vad är det för fel på folk?

Krönika: Folk - gemenskap och socialt avstånd

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Ordet ”folk” har genom historien kommit att uppfattas och användas på en rad olika sätt. Många gånger har det stått för en verklig, en åstundad, en fruktad eller en blott föreställd kollektiv kraft som befunnit sig i en mer eller mindre problematisk motsatsställning till andra folk eller till en samhällelig elit.

Och apropå kollektiv kraft: Regeringsformen inleds som bekant med följande stolta deklaration: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

Men jag tycker mig ha märkt att ett annat sätt att använda ordet ”folk” har blivit allt vanligare på senare tid, ett sätt som kanske tyder på att själva idén om folket skulle kunna vara i fara. Jag tänker på uttryck som: ”Varför måste alltid folk …?”, ”Folk är ju inte kloka!” och liknande.

Annons

Här är det tydligt att folk är ”de andra”. De som kör så mycket bil, de som fyller köerna till kassorna i butikerna, de som rent allmänt tänker fel och är i vägen. Intressant nog tenderar vi alltså i dessa fall att rikta vår irritation mot ett kollektiv som inte är något kollektiv i egentlig mening.

Annons

Folk i en kassakö. Foto Claudio Bresciani / SCANPIX.

Bild: Claudio Bresciani / TT

För var och en av de andra är ju inte särskilt mycket i vägen för oss och kör kanske inte mer bil eller handlar mer än vi. Men trots det framstår var och en av dem som just en av ”de andra”, som ”folk”.

De blir bärare av vår föreställning och upplevelse, inte av gemenskap, utan av socialt avstånd, av vanmakt.

De blir därmed var och en ansvarigt oansvarig eller oansvarigt ansvarig. De blir bärare av vår föreställning och upplevelse, inte av gemenskap, utan av socialt avstånd, av vanmakt. Och vi själva framstår förstås på samma sätt för alla andra.

I stället för att gemensamt lösa eller försöka lösa problemen (i trafiken, i lördagshandeln, i klimatarbetet) knyter vi alla, i vår ensamhet, näven i fickan och klagar på … folk. Men denna självbedrägliga klagan träffar ingen särskild och åstadkommer heller intet.

Tänk er ett samhälle där ingen identifierar sig med eller känner igen sig i andra människor! Ett samhälle där gemenskap enbart är ett slags ogenomtänkt föreställning om ”de andra” hos alla ”mig”!

Är det vi det? Ett slags vanmaktens folk?

Sverre Wide, sociolog. Foto: Privat.

Sverre Wide

Sociolog

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan