Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Varför erkänner Busch inte att ett vallöfte sveks?

Text

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Nej, jag kan inte komma över den intervju med närings- och energiminister Ebba Busch som gick i radions P1 i lördags. Hon ställdes där till svars för vad regeringspartierna sa före valet och för vad de (inte) gjorde efter valet. Och jag tror inte att någon som följde med hyggligt i valrörelsen tvekade om att högerpartierna unisont lovade att ett elhögkostnadsskydd skulle vara på plats till den första november.

Men den nästan existentiella frågan kvarstår: Varför är det så omöjligt för en politiker att erkänna misstag? I långa loppet skulle alla politiker och demokratin vinna på ett större mått av rakhet och ärlighet.

Annons

Var de överens om sitt vallöfte?

Bild: Henrik Montgomery/TT

Annons

Ulf Kristersson skrev så här en tid före valdagen: ”Om vi vinner valet och Sverige får en ny regering, så kommer vi se till att högkostnadsskyddet för hushåll och företag mot de extrema elpriserna, finns på plats den 1 november. Hushållens ekonomi ska räddas i god tid före jul. Det är ett gemensamt vallöfte.”

När så Ebba Busch får frågan i radion om de svikit ett vallöfte så slingrar hon sig väldeliga. Till slut får hon fram att hon själv aldrig var med på det Kristersson lovade – alltså att de tre regeringspartierna var överens om ett löfte.

Att höra hennes försök att komma ur frågan var direkt pinsamt. Skulle det för övrigt stämma att Kristersson inte alls hade med sig kristdemokraterna på sitt löfte så är ju det också i sig sensationellt.

Men det jag funderar över är detta: Varför kan en politiker inte bara erkänna det rakt av: Vi svek ett vallöfte. Vi lovade för mycket.

Varför ska det vara så förtvivlat svårt att säga något sådant, när det är uppenbart för alla att så är det? Vad har en politiker att vinna på att vägra vidgå de fakta som finns om de löften som ställdes ut? Jag tror ju att Ebba Busch rentav skulle vinna på att säga att just så är det: Vi svek ett löfte. Att istället försöka uttrycka sin medkänsla med de hushåll och företag som nu brottas med gigantiska elräkningar ger inget bra intryck.

Så frågan är varför det är så fullständigt omöjligt att erkänna ett misstag? Har hon och hennes rådgivare slagit fast att det här är linjen som gäller, oavsett vad fakta säger? Nej, så enkelt är det förstås inte.

Annons

Annons

Vid närmare eftertanke inser jag dock varför ett erkännande är så förtvivlat omöjligt, nämligen: Det var detta vallöfte (och några till om lägre bränslepriser, som inte uppfyllts), som gav Tidöpartierna valsegern, punkt slut. Att erkänna att vallöftet sveks innebär att själva legitimiteten i regeringens valseger blir skakig. Vann de tack vare ogenomtänkt överbudspolitik?

Jag ska då genast säga att jag inte alls är säker på att en rödgrön regering hade klarat av att fixa elstödsfrågan särskilt bra heller. Frågan är utan tvekan krånglig. Men skillnaden är den att inga extremtydliga löften ställdes ut från den sidan.

Hade en socialdemokratisk energiminister svarat lika märkligt som Ebba Busch gjorde i intervjun i lördags, då hade en enorm opinionsstorm blåst upp från alla borgerliga håll och kanter.

Den sittande regeringen har verkligen problem, alltifrån olagligt ålfiske från en statssekreterares sida över bristande försvar av svensk yttrandefrihet när Erdogan pressar på till elstödsfrågan. När det gäller elstödet är det dessutom direkt häpnadsväckande att regeringen vill ha sträng sekretess kring vilka som får och hur mycket de får i elstöd.

Busch menade i radiointervjun i lördags att det fanns säkerhetspolitiska risker med att ge offentlighet åt sådana uppgifter. Det är ett mycket konstigt resonemang. Den överväldigande känslan är ju snarare den att regeringen helst vill mörka de fördelningspolitiska galenskaper som elstödet kan ge, när rika swimmingpoolägare kammar in stora pengar.

Men den nästan existentiella frågan kvarstår: Varför är det så omöjligt för en politiker att erkänna misstag? I långa loppet skulle alla politiker och demokratin vinna på ett större mått av rakhet och ärlighet.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan