Som väntat höjde den nya riksbankschefen styrräntan på torsdagen. Och det lät på honom som att mer av det är att vänta. Gudarna ska veta att penningpolitikens avvägningar i rådande läge verkligen är svåra. Inflationen är hög i svensk ekonomi, samtidigt som ekonomin bromsar in och kronan på samma gång är svag.

Eländet är att höjda räntor knappast kommer åt en inflation som till huvuddelen skapas utanför svensk ekonomi. Kriget i Europa och långa effekter av alla de bromsklossar som kom med pandemin är det avgörande, inte svenska löner eller allmänna prishöjningar. Riksbankens räntehöjning kommer också att under lång tid lägga en våt filt över ekonomin och ta bort framtidstro ur samhällskoppen.

Och jag borde inte ens säga ”ekonomin” – jag borde säga jobb och efterfrågan och uthärdligt liv för en massa människor. Räntehöjningen kommer också inför en lönerörelse som kan bli ytterst knivig när allt fler vanliga löntagare lever på krympande marginaler.

Hökarna kretsar över Riksbanken. När de dyker, då dyker de mot vanliga hushåll. Jag tror att Riksbanken borde ha mer is i magen.