I förra veckan skrev jag en ilsken artikel om äldreomsorgen, ”Lyssna på äldreomsorgens personal”, efter det som skett i Borlänge. Det blev väldigt många reaktioner på olika sociala medier, från alla håll i landet. Det är helt uppenbart att det satsas alldeles för litet på äldreomsorgen och att den ofta är invaderad av ett marknadstänkande och ett minutredovisande som inte borde finnas i verksamheterna.

Här är några av de röster som hörde av sig.

Göran Greider

Jobbar inom vården, sjuksköterska sedan 31 år tillbaks. Har aldrig ångrat mitt yrkesval, tvärtom. Men den stress, press som på grund av nedbantade personalstyrkor får fortsätta existera – det är mer än skamligt. För avsett nyfödd eller gammal, det måste få ta tid att vårda. Jag upplever att det inte finns förutsättningar att utföra ett tillfredsställande gott jobb, och det tär i själen.

”kaffecarin”

Alla vill ha en välfungerande äldreomsorg, men ingen vill bidra, de människor som arbetar där ska bara finnas när behovet uppstår. De behöver som alla andra arbetare bli uppmärksammade, ta del av utbildning, fortbildning, ha inflytande i verksamheten. Som läget är nu har vi som arbetar eller arbetat redan förutspått sen många år tillbaka.

”asamarieirne”

Så sant. Jag jobbar i vården och det är värre än nånsin. Förtvivlade chefer som inte får vikarier eller lyckas rekrytera ny personal. Vi ser inga lättnader i administrationen, bara nya pålagor hela tiden som ska göra vården ”säkrare”, nya långsamma och krångliga datasystem som stjäl tid från den faktiska omsorgen. De som prioriterar att vara närvarande hos de gamla och sköta dem och lägger mindre tid på administrationen får kritik i kvalitetsmätningarna, vilket ger vården ännu sämre rykte.

”viktoriaberg.lulea”

Detta är sviter av de förändringar som skedde på 90talet, all offentlig verksamhet skulle drivas i likhet med företagsdrift. Människor blev kunder på en marknad. Verksamheter måste gå med vinst och marginaler försvann.

”samtal,for.sjalen.en.lisa”

Det enda de styrande talar om är att ge stöd för till ökad kompetens. Men med minsta möjliga bemanning som norm spelar det ingen roll. Dessvärre får jag känslan av att dessa uttalanden om stöd till ökad kompetens bara är för att mörka problemen, man låtsas. Det är för kostsamt att göra vården fungerande, dvs öka grundbemanningen. Sen kan man öka kompetensen.

”aasaberg58”

Tack för detta. Jag är sjuksköterska i äldreomsorgen och skriver under på allt. Det är bedrövligt att äldre människor inte värdesätts. Vem vill ha det så här egentigen?

”karindrapier”

…jag säger bara ”minutredovisning”… Janakippo i Karin Smirnoffs trilogi struntade i dem. Hörde imorse om en kommun, tror jag det var, som slopat minutsystemet, och personalen hann ändå och var mindre stressad…”

”mariannelofqvist”

Jobbar inom hemtjänsten och allt har blivit sämre och sämre. Vi far runt som duracellkaninet och tiden räcker aldrig till. Efter coronan har det bara blivit sämre. Applåderna som jag avskydde har tystnat. Tur det. Men tystnaden består. Hur tänker politikerna? Det är gamla, sjuka, palliativa människor vi vårdar. Det kan vi inte göra på schablontider!! Alltid tyckt om mitt arbete, men inte längre.

”joureneva

Jag har arbetat i äldreomsorgen 40 år, är nu pensionerad och jag måste säga att vi har sen 90 talet mest fått höra att vi kostar pengar och sen alla omorganisationer vi gått igenom. Ja det finns hur mycket som helst att prata om när det gäller äldreomsorgen och att göra.

Ingrid Eriksson

Ständiga sparbeting under decennier har satt normen. "Det finns inga pengar" i ett av världens rikaste länder. Skamligt är bara förnamnet.

Lena Wallin

Jag trodde att coronan visade vilka yrkesgrupper som var oumbärliga och att de äntligen skulle synas på lönerna. Men inte... Inte konstigt att det saknas personal och att ungdomarna inte söker sig till vården fast de är garanterade arbete.

Katarina Lindgren

Det gör ont att se en människa man älskar, som betytt grunden för ens egna liv må så dåligt, vara så understimulerad trots fin personal (som inte räcker till) Så usel mat. Så lite tid.. Som på frågan – Mamma, hur har du det egentligen? Tar mig i handen och svarar - Jag lever ett väldigt begränsat liv men det får va OK, gumman.. Jag gråter där på cykeln hela vägen hem. Jag träffar personal i andra sammanhang, slitna i själen för att de vill göra ett bra omsorgsjobb, slitna i kroppen för att stress mal ner dem. Klassamhället visar sig tydligt

”@monkee horne”