Många av oss blev minst sagt förstummade när en av våra mest välbetalda storbankdirektörer – VD Jens Henriksson i Swedbank (med en månadslön på långt över en miljon kronor) - för några dagar sedan pläderade för att den nya bankskatten borde tas bort. I gengäld önskade han i stället öka bankens redan omfattande mångmiljardutdelning till ägarna med någon extra miljard kronor.

Att de som äger stora kapitaltillgångar alltid verkar vara mest kritiska till olika former av beskattningar känner vi väl till i svensk historia, men att protestera mot en högst rimlig bankskatt i en tid då bankerna varje månad fyller kassorna med nya nettomiljarder ger verkligen girigheten ett tydligt uttryck i all sin nakenhet.

Med den minimala bankskatten, vilken uppgår till drygt fem miljarder kronor för året som just passerat, bidrar den till våra gemensamma statliga resurser medan en utdelning som regel går till flera förhållandevis privilegierade grupper i samhället.

Visserligen sades det att skatten i första hand skulle gå till försvaret, men en sådan lösning bidrar samtidigt till att annan statlig verksamhet – exempelvis anslag till vägar och järnvägar – får större finansieringsutrymme.

Storbankerna tillhör våra mest lönsamma och vinstrika verksamheter i samhället. Att de inte skulle kunna göra en extrainsats med en liten del av sina stora vinster till en ytterst ansträngd statskassa känns mer än utmanande för alla medborgare.

Samma medborgare bidrar dessutom till de stora bankvinsterna genom att acceptera låga eller obefintliga inlåningsräntor och ofta höga boenderäntor.

Enbart de fyra stora affärsbankerna med Swedbank i spetsen fick förra året en samlad vinst på långt över 100 miljarder varav över 50 miljarder (lågt räknat) delas ut till ägarna. Årets vinster och utdelningar väntas bli ännu högre!

Jans Henrikssons utspel sker samtidigt som vi har en stor underfinansierad välfärd för alla medborgare i kommuner och regioner. Dessutom har vi en svår ekonomisk kris som i första hand drabbar vanliga löntagare, mänskor utanför arbetsmarknaden och pensionärer med minimal pension.

Att den förre socialdemokratiske politikern Jens Henriksson, som var en av statsminister Göran Perssons viktigaste socialdemokratiska medarbetare i regeringen fram till 2006, marknadsför en så utpräglad girighet som han presenterat i medierna känns minst sagt provocerande.

För Dalarna är förslaget om slopad bankskatt extra utmanande eftersom Henrikssons bank Swedbank bildades 1992 – då i namn av Sparbanken Sverige – genom att bland annat Länssparbanken Dalarna via en renodlad kupp övertogs av den nybildade banken samtidigt som man förlorade sina lokalkontor.

Den andra stora räddningen av Sparbanken Sverige – nu i namn av Swedbank – under finanskrisen 2008/2009 ledde till att Länssparbanken Dalarnas kvarvarande samlade kapital (nu i form av Sparbanksstiftelsen Dalarna) så gott som helt utplånades.

Jag har svårt att se Jens Henrikssons uttalande och förslag som något annat än ett förhållande där girigheten visar sin allra naknaste och mest primitiva form!

Ronny Svensson

Krönikör